Tidigare här på bloggen har uppmärksammats i samband med att en av de lokala avisorna i Norrbotten firat jubileum att tidningen ifråga under andra världskriget förfäktade en linje som minst sagt kan kallas tyskvänlig. Detta var också något som den "historiker" som fick till uppgift att gå igenom det material som kommit från trycket under 150 år uppmärksammade. Fram trädde i berättelsen krönikören Benus som enligt mer etablerade presshistoriker också gick över gränsen från det mer konservativa lägret till sympatier för den regim som styrde i Tyskland mellan 1933 och 1945.
Imorgon är det samtalskafé på Norrbottens Museum där ämnet Journalistik i allvarstid ska ventileras, och man får förmoda att Norrbottens-Kurirens ideologiska ståndpunkt under kriget kommer att avhandlas. Frågan som egentligen bör ställas med anledning av denna tilldragelse är vad som gör det intressant att granska och diskutera detta just nu? Vad är det som gör Benus besvärande efter sjuttio år? Finns det något i hans journalistiska gärning som dagens reportrar på tidningen tycker att de måste göra upp med? Eller har man sent omsider insett att Norrbotten en gång i tiden inte bara var ett starkt fäste för kommunister, utan också för nazister. Här finns en annan historia att berätta där det krävs mer än att stödja sig på eget material.
