Igår gjorde musikern Björn Sjöö ett framträdande på Kulturcentrum Ebeneser med anledning av att han har gått i pension som lärare. Precis som sin pappa valde han läraryrket, med skillnaden att Björn valde musiken istället för gymnastiken att undervisa inom. Kulturcentrum Ebeneser är en lovvärd satsning i Luleå som sponsras av kommun och landsting bland annat. Om inte annat för att betala av den skuld man tycker kommunen borde ha för att en gång i tiden ha drivit ut den lokala baptistförsamlingen från stans centrum till ytterområdet Björkskatan till en annan gudstjänstlokal där. Att inte grävskoporna gett sig på den gamla Ebeneserkyrkan (ännu) måste ändå andas optimism, och det går att förmoda att kultursatsningen i lokalen innebär att den anses ha ett högt kulturvärde.
Björn Sjöös storhetstid inföll i huvudsak på 70-talet som medlem i bandet Rekyl och i musikkollektivet Anton Swedbergs svänggäng. Det finns givetvis många andra proggare från 70-talet i stan som gått i eller håller på att gå i pension. En del har också flyttat för ganska längesedan. Men Björn Sjöö är nog den mest framträdande. Frågan måste ställas: har proggen i luleåtappning från storhetstiden för fyrtiotalet år sedan utvecklat musiklivet på orten sedan dess? Jag är benägen att svara nej. Sjöö & Co har inga efterföljare som sticker ut (eventuella 90-talsexempel är försumbara). I takt med att andra jobb än kroppsarbeten ersatts av andra mindre betungande har tjänstesektorn expanderat. Ett gäng lärare, företrädesvis verksamma vid Luleå Tekniska Universitet (ja det är så akademien på orten kallas), ägnar sig åt jazzmusik på fritiden. Men detta är på samma nivå som andra ägnar sig åt att kasta boule eller pimpelfiske.
Musiken har alltså gått i stå i staden som jag tycker borde kallas Brändö (och redogjort varför tidigare). Kanske är det därför det är så svårt att få mer kända artister till staden, eller också beror detta på floppen med det nya kulturhuset som utvecklats till ett eventtempel för de som betalar mest. Processer ska byggas underifrån och det var något proggen tog fasta på. Kanske något att fundera över för de som styr i Luleå idag. Åsikter och beslut som serveras på bricka åt medborgarna gagnar inte alls kulturlivets utveckling och skyndar egentligen bara på utflyttningen från kommunen som inte kan vägas upp av inlandsinvandring.
