fredag, december 31, 2010

Årets lista

För intresserade har jag satt ihop en självklart personligt färgad lista över bemärktheter under året värda att summera så här på bistra nyårseftermiddagen.

Årets debatt:
Stod sociologen Roland Paulsen som menar att arbetet överlevt teknologin. Vi jobbar mer än vad vi egentligen behöver men samtidigt är det förstås skillnad på jobb och jobb. Många yrken är vitala för samhällets överlevnad medan andra kan plockas bort utan att någonting kommer att märkas. I ödmjukhetens namn menar Paulsen att inte mycket lär förändras om hans eget avvecklas.

Årets kommentar:
Kom från riksdagsledamoten Tomas Tobé (M) som helt korrekt konstaterat att den svenska bloggvärlden bäst kan liknas vid en ankdamm i Stockholm där man håller koll på varandra. Det är lite bytänk över den svenska bloggosfären, något som inte kan förklaras av annat än att inflyttningen till huvudstaden måste ha varit dramatisk samt att uttrycket att det ingenstans finns så mycket bönder som i Stockholm har mer än visst fog för sig.

Årets tröttsammaste läsupplevelse:
Tog jag del av via Uppsalastatsvetaren Barry Holmströms bok Domstolar och demokrati. I denna torgförs åsikten den parlamentarism som fungerar bäst i Storbritannien "judikaliserats" i Frankrike och Tyskland, i det förstnämnda fallet genom att blåsa upp den verkställande makten med lagens hjälp, i det andra genom att sätta lagen över demokratin. Boken har några år på nacken men eftersom författaren varit ute därefter och varnat för judikaliseringen av den svenska demokratin bland annat i Grundlagsutredningen så är den aktuell på sitt vis. Jag har då inga problem med att Sverige inrättar en författningsdomstol, ju förr desto bättre. Är det inte snarare så att vi för varje dag som går påminns om behovet av en? I den här frågan torde efterfrågan på nytänk vara stor. Visst kan vi jämföra oss själva med en önation i splendid isolation men lika gärna kanske också men rättsstater på närmare håll. Vad är det som säger att den svenska demokratin måste vara en sörgårdsidyll till formen?

Årets klappjakt:
Kan det samlade medieetablissemanget lastas för. De jagade var Sverigedemokraterna, nästan riksdagens minsta parti enligt väljarnas dom. Ändå lät det de första två månaderna efter valet som om Sverige var på väg mot diktatur inom en snar framtid. Är det någon gång demokratin ska få verka på det sätt den är tänkt är det väl just i samband med att så många åsikter som möjligt ska få komma fram, så varför tveka. Det finns lite forskning om vad Sverigedemokraterna egentligen står för utifrån ideologiska ståndpunkter, och sannolikt skulle debattklimatet bli bättre med en öppnare attityd mot dem. En stilla tanke går till en blänkare jag läste i Svenska Dagbladet som före valet undrade varför inte Vänsterpartiet granskas lika ingående som SD.

Hoppas kunna förlänga den här listan snart

måndag, december 20, 2010

Väder och klimat

Inledningen på den här vintern har inte gett klimatfanatikerna vatten på sin kvarn. Rejält med både kyla och snö över hela landet motsäger det mesta som skulle kunna tyda på att vi går mot varmare klimat med stora steg.

Det sägs att det är skillnad på väder och klimat, och att vad som kan kännas och upplevas med blotta ögat från dag till dag inte alls är detsamma som metoder som mäter långa temperaturtrender. Frågan är då varför det av många tycks så vetenskapligt att söka upp avlägsna platser och intervjuva någon klok gubbe som får uttala sig hur det var "förr" när glaciären där han bor var mycket större.

Inom miljörörelsen, som de flesta klimatfanatikerna bekänner sig till, har man varit betjänt av skräckinjagande bilder av dystopisk karaktär. Det har hetat att det gäller att väcka till medvetande, men lika ofta har det handlat om att varna för domedagen. Klimatvetenskapens företrädare är till stor del inget annat än förklädda predikanter som manar till bot och bättring.

Därav min tveksamhet till mycket av budskapet som kolporteras. Men också även av det faktum att det av lite tillgänglig statistik och eget minne går att visa på att vägen mot värsta scenariot är kantad av många möjligheter till avtagsvägar. Under 1930-talet var det väldigt varma vintrar, bland annat ställdes Vasaloppet in två gånger på grund av snöbrist. Ett kallt årtionde var 1980-talet och Vasan kördes 1987 i 37 graders kyla för att omnämna en bedrift som många utförde vid det tillfället.

De senaste tjugo åren bekräftar "hockeyklubban" men förmodligen inte perfekt när 2010 inräknats. En annan sak som fler än jag funderat på är att snön visserligen lagt och stannat kvar senare om vintrarna men i gengäld funnits kvar längre in på våren under många år nu. Kan denna iakttagelse ge ett bidrag till en mera empiriskt lagd klimatvetenskap?

torsdag, december 16, 2010

Risk för besvikelser

Kristallarken ska sent omsider landa i Pajala. Denna gång i form av några gruvor. Malmfyndigheterna i Sahavaara och Tapulivuoma har varit kända sedan länge men inte varit brytvärda på grund av den låga järnhalten. Förrän nu, och orsaken är givetvis inte minst ett närmast oändligt sug från den kinesiska marknaden på stålrelaterade produkter.

Några tusental jobb ska etableringarna både i Sverige och Finland generera. Ökade skatteintäkter med 150 miljoner om året för Pajala kommun var en siffra jag hörde igår. Jag vet inte hur man räknat men det har diskuterats huruvida gruvprojekten kommer att få formen av en oljeborrplattform dit arbetskraften forslas in och ut. Och i så fall, med en icke oansenlig del av denna mantalskriven utanför kommunen, har jag svårt att se att detta skulle rendera i något lyft för kommunen. Svårt är också att tänka sig att gruvbolaget Northland Resources skulle vara särskilt intresserade av den lämpliga arbetskraft i regionen som kan finnas och varit långtidsarbetslös. Och när allt kommer omkring talar vi om ganska, om inte ogästvänliga så i alla fall väldigt speciella förhållanden där förmodligen inte för många vill bo stadigvarande.

Det här ger en bild av en verksamhet som kan sluta i besvikelser. Till detta kommer att gruvdrift är relativt lätt att starta men även lätt att avveckla. Börjar världsmarknadspriserna på järnmalm att sjunka tillräckligt mycket så är risken överhängande att allt är borta snabbare än det kom dit. I så fall är det långt ifrån det första industrifiaskot i norra Sverige där för hög tilltro satts till stora lösningar på små problem.

onsdag, december 15, 2010

Ett varningsord

Så här i räntehöjardagar går det att fundera över vilka som drabbas. De med lån och inte nog med pengar naturligtvis. Dessa är förmodligen många eftersom tillväxtakten i utlåningen till hushållen legat på en hög nivå nu i flera år. För hög tycker en del och menar att orsaken till de goda offentliga finanserna beror på att privat och offentlig skuldsättning är kommunicerande kärl.

Jag har tidigare varit inne på problemet utifrån lite kunskaper i svensk ekonomisk historia och utnämnt den Borgska finanspolitiken som en sätt att brygga över konjunktursvackan genom att låta hushållen ta smällen i frånvaro av den starka stat som S-regeringen på 70-talet använde sig av i syfte att blunda för ett besvärligt dilemma. Då var husguden Keynes och vapnet var finanspolitik; nu heter han Friedman och vapnet är penningpolitik.

Det finns en del riktigt illavarslande med utlåningen till bostäder inte minst. Från Statens Bostadskreditnämnd varnas det för att hushållen använder värdestegringen på bostäder till att ta upp nya lån, en form av bankomat på huset så att säga. Hur länge den här festen ska pågå är svårt att säga, men ju längre det fortsätter, desto värre blir baksmällan.

fredag, december 10, 2010

Kontraproduktivt

Efter nyår ska inte längre Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd kunna använda sig av möjligheten att dela ut erinringar eller varningar till anställda inom vården som begått fel mot patienter/kunder där.

Det här tror jag är en kontraproduktiv åtgärd. Det fanns en tid när doktorns ord var lag för de flesta, i akt och mening det närmaste det gick att komma inkarnationen av Han Däruppe Själv. Samhällsutvecklingen sedan första världskriget då läkare och annan vårdpersonal började använda vita rockar och kläder som ett slags maktattribut, har sedan dess hunnit långt. Numera är det till och med tillåtet att välja vårdgivare, och, vilket är viktigt att påpeka, det har till och med börjat bli så att folk vänder sig till domstol när de inte tycker att felbehandling uppmärksammats. Man kan med andra ord lugnt utgå från att de flesta inte kommer foga sig i den nya ordning som införs efter årsskiftet och som innebär att det är Socialstyrelsen som ska leta efter systemfel. Det är upplagt för problem alltså, och en tanke går till om det föga progressiva parti som består Socialdepartementet har något att göra med att utvecklingen alltså går baklänges i den här formen av smått juridiska problematik.

måndag, december 06, 2010

Livstecken från Maud

Så här nästan på 25-årsdagen av Thorbjörn Fälldins brådstörta och legendariska avgång som ledare för centern går tankarna till Maud Olofssons eventuella färd i samma riktning den närmaste tiden. Det har spekulerats i om hon kommer att meddela sin avgång under hösten/tidig vinter eftersom centerstämmor ska hållas 2011 och 2013. En ny partiledare får för kort tid på sig att låta väljarna lära känna vem han eller hon är om denne eller denna tillträder 2013 har det sagts rent allmänt. Annat uttryckt: går inte Maud snart så kan hon lika gärna gå om fyra år. Såvitt hon inte råkar ut för samma öde som Fälldin, dvs. blir avsatt.

Häromdagen dök i alla fall Maud Olofsson upp i underhållningsprogrammet Robins, och detta efter att ha haft en låg profil efter valet. Som det verkar har hon inga avgångsplaner. En gång i tiden var nöjesprogrammen ett sätt för politiker och kändisar av diverse slag att få en nystart i opinionen. Till exempel glömmer väl ingen Tage Erlanders historia hos Hyland som gjorde honom folklig till slut efter att i mångas ögon framstått som en lite torr akademiker dittills. En bidragande anledning till att Alf Svensson parti kom in i riksdagen 1991 anses ha varit att han hoppade studsmatta hos Ingvar Oldsberg. Nuförtiden är möjligheterna att marknadsföra sig i det lättsammare formatet väl utvecklade för vem som helst, dessvärre för de allra flesta med den följden att de klassiska TV-ögonblicken där någon över en natt kunde bli "folkkär" inte längre står till buds. Pratshowerna handlar om annat och säger lite om var i karriären politikerna befinner sig eftersom de är alltför fragmenterade. Ej heller går det att bli klok på Maud Olofssons fortsatta väg inom politiken.

fredag, december 03, 2010

Är du diskriminerad?

Hanne Kjöller skriver idag om DO, en myndighet med problem minst sagt. Den har drivit underliga ärenden i domstol utan framgång i flera fall och är ovarsam med att hantera sina utgifter. Konsultföretag har bland annat anlitats för att förbättra verksamheten, som om det inte vore nog med de 90 medarbetare som för närvarande återfinns under chefs-DO:n Katri Linna.

Även om det inte direkt framgår av Kjöllers vredesfyllda analys så verkar DO i likhet med andra tandlösa myndigheter lida av att de inte har något konkret uppdrag, kanske som en följd av att det inte finns något riktigt behov eller att ombudsmannasamhället nått vägs ände. Hans Bergström skrev tidigare i år om juristmakten som fått fotfäste på "ideologiproducerande" myndigheter som DO och Skolinspektionen. Dessa kännetecknas av att de i sin inre kultur har en så stark tro på sin riktning att det inte spelar någon roll vad riksdag och regering säger.

I botten av kritiken ligger givetvis ett ifrågasättande av individualiseringen av samhällsproblemen. Eftersom auktoriteter i de mest skilda sammanhang alltmer kommit att avlövas på makt genom diskrimineringsanklagelser har en nisch för mer eller mindre frilansande rättslärda kommit att uppstå. Vad denna emellertid glömmer bort är att det är utbudet som skapar efterfrågan. Finns det inte skäl att också begränsa antalet jurister som utbildas precis som läkarnas antal kvoteras? Åtminstone borde det gå att diskutera.