Det har gått någon vecka sedan termen näthat definitivt inympades i det svenska språket. Tolv kvinnor eller apostlar medverkade i ett TV-program av reportern Nicke Nordmark. Dessa hade få utstå en hel del visade det sig. Ändå finns det skäl att förhålla sig skeptisk till den martyrbild som manades fram i inslaget.
Någon definierbar avsändare bakom hoten och glåporden fanns inte utan istället var det hela ihopsaxat till en diffus fiende som under veckans gång fått epitetet den vite arbetslöse arge mannen. Det här sättet frammana ondskan på finns det många exempel på genom historien, ett förhållningssätt eller en strategi som fått de mest fasansfulla konsekvenser.
Det finns ett drag av ängslighet över uppmärksamheten kring rasism och kvinnoförtryck. Och när ovan nämnda journalist dessutom också bekymrade sig över vad som skrivs i privata mail i ämnet så är vi inne på de stalinistiskt-totalitära tankegångar som möjligen kan ha influerat denne och som förskaffat Luleå så dåligt rykte genom åren.
Vad som heller inte kommit fram särskilt bra i efterdebatten av den här frågan är vilken betydelse det haft att kvinnorna själva agerat utifrån ganska centrala maktplattformar i medie-Sverige. På den gamla goda tiden då det var sport bland journalister att trycka dit någon utan andra möjligheter att försvara sig än i pappersblaskan och skratta gott åt tilltaget med kollegorna på lunchen frodades något som kanske skulle kunna kallas presshatet. Är det dit en del vill att vi ska tillbaka?
lördag, februari 23, 2013
tisdag, februari 12, 2013
Vindsröjning hos lågstatusakademiker
Sällan står väl Sverige så ensamt i forskningssammanhangen som i efterdyningarna av Nobelfesten. Denna årliga tilldragelse då vi för att tala med Knut Ahnlund "för en dag förvandlas från periferi till världens centrum". Därför måste det kännas extra motigt för forsknings-Sverige när TV-programmet Vetenskapens värld börjat intressera sig för fenomenet forskningsfusk, ett initiativ som fått kraftig respons enligt vad redaktionen kunde meddela igår.
En annan sida av forskningen som måhända inte har med ohederlighet att göra är de verksamheter på akademierna som helt enkelt inte håller måttet. Desperationen ligger då nära till hands ge sig ut i vildsinta spekulationer som ligger närmare politiken än vetenskapen. Några lågstatusakademiker gav sig för en tid sedan ut i debatten om "ekonomisk demokrati", vilket intet annat var än ett försök att paketera om det gamla löntagarfondsförslaget.
Att denna märkliga idé återigen plockas upp på nytt kan näppeligen förklaras med annat än brist på annat att komma med i konstruktiv väg. Det ursprungliga löntagarfondsförslaget var inte nu inte så tokigt med utdelning av företagsvinster direkt till löntagarna utan facklig inblandning. Men att blanda in demokrati i utförandet av näringsverksamheter har jag ingen som helst förståelse för.
En annan sida av forskningen som måhända inte har med ohederlighet att göra är de verksamheter på akademierna som helt enkelt inte håller måttet. Desperationen ligger då nära till hands ge sig ut i vildsinta spekulationer som ligger närmare politiken än vetenskapen. Några lågstatusakademiker gav sig för en tid sedan ut i debatten om "ekonomisk demokrati", vilket intet annat var än ett försök att paketera om det gamla löntagarfondsförslaget.
Att denna märkliga idé återigen plockas upp på nytt kan näppeligen förklaras med annat än brist på annat att komma med i konstruktiv väg. Det ursprungliga löntagarfondsförslaget var inte nu inte så tokigt med utdelning av företagsvinster direkt till löntagarna utan facklig inblandning. Men att blanda in demokrati i utförandet av näringsverksamheter har jag ingen som helst förståelse för.
torsdag, februari 07, 2013
Istället för staten
Folkpartibasen i Norrbotten Jens Sundström (ej släkt) gjorde igår ett intressant utspel. Sundström råder norrbottningarna att tro på konkurshotade Northland Resources planer på gruvbrytning i Pajala och köpa aktier i bolaget. Även om jag för egen del ej är tilltalad av propån så tål förslaget att tänka på.
Norrbotten har en lång tradition av att staten gått in som ägare och aktör i diverse projekt som haverat eller hållit på att gå överstyr. Sökande efter trygghet och ängslan över risktagande har ofta präglat dessa former av beslut. Så när Jens Sundström ser det privatägda bolaget som det vettiga alternativet till att exempelvis LKAB går in som ägare i syfte att säkra brytningen är han inne på rätt spår.
Sedan är det en annan femma att gruvdrift och annan råvaruindustri präglas av mycket stor känslighet för konjunktursvängningar. Vad som ena året kan verka som högtryck i produktionen kan det andra ha övergått djupaste depression. På börsen är råvaruaktier i regel en angelägenhet för de snabba klipparna. Av den anledningen är gruvaktier ingenting för mig.
Det verkligt intressanta den närmaste tiden blir hur lokala media ska förhålla sig till utvecklingen ifråga om gruvbrytningen i Pajala. Kunskapen hos de "näringslivsjournalister" med pite-Nordlund i spetsen som bevakar det hela är inte direkt överväldigande. Frågan är väl ens om det handlar personer som kan stava sig igenom eller ta till sig innehållet i en vanlig bolagsrapport.
Norrbotten har en lång tradition av att staten gått in som ägare och aktör i diverse projekt som haverat eller hållit på att gå överstyr. Sökande efter trygghet och ängslan över risktagande har ofta präglat dessa former av beslut. Så när Jens Sundström ser det privatägda bolaget som det vettiga alternativet till att exempelvis LKAB går in som ägare i syfte att säkra brytningen är han inne på rätt spår.
Sedan är det en annan femma att gruvdrift och annan råvaruindustri präglas av mycket stor känslighet för konjunktursvängningar. Vad som ena året kan verka som högtryck i produktionen kan det andra ha övergått djupaste depression. På börsen är råvaruaktier i regel en angelägenhet för de snabba klipparna. Av den anledningen är gruvaktier ingenting för mig.
Det verkligt intressanta den närmaste tiden blir hur lokala media ska förhålla sig till utvecklingen ifråga om gruvbrytningen i Pajala. Kunskapen hos de "näringslivsjournalister" med pite-Nordlund i spetsen som bevakar det hela är inte direkt överväldigande. Frågan är väl ens om det handlar personer som kan stava sig igenom eller ta till sig innehållet i en vanlig bolagsrapport.
torsdag, januari 24, 2013
Vem vill bli ingenjör?
Svenskt Näringsliv har vaknat till liv med lite nya inlägg om den högre utbildningspolitiken. För en tid sedan ville organisationen reducera möjligheten till studiemedel på utbildningar med humanistisk inriktning. Det var nästan så det gick att se hur de på nytta inriktade näringslivsföreträdarna myste när de fick ställa ingenjörsidealet ovan de onyttingar som kanske bara ville skaffa sig lite klassisk bildning. Frågan idag är väl närmast om Svenskt Näringsliv ännu återhämtat sig från detta klavertramp eller ens ändrat attityd i frågan.
Resurstilldelningssystemet bör i alla fall göras om menar debattörerna med ex-minister Tobias Krantz i spetsen. Men vad jag kan se torde den fyrapunktersmodell som föreslås snarare göra medelsbestämningen än mer snårig. Det nuvarande systemet ska kompletteras med komponenter som i större utsträckning väger in faktorer som etableringen på arbetsmarknaden och utbildningarnas kvalitet. De eventuella paralleller som kan dras med hur det kommunala utjämningssystemet lappats och lagats sedan det sjösattes verkar inte avskräcka i det här fallet. På något vis är det som om Svenskt Näringsliv fallit offer för samma tendens som uppenbarar sig i offentliga organisationer inom vård och utbildning rent generellt, nämligen att administrationen får växa ohämmat. Vad som borde vara enkelt och okomplicerat blir till en kostsam verksamhet istället för en effektiv resursfördelning. På annat sätt kan jag inte tolka rörigheten i den förelagda propån.
Det finns skäl att fundera över hur mycket i det här som är uttryck för den politik Tobias Krantz inte fick förverkliga som högskoleminister. Han fick i praktiken sparken av Jan Björklund efter valet och ersattes av statssekreterare Peter Honeth som ansvarig för forskning och högskolor på Utbildningsdepartementet. Jan Björklund har en plan för grund- och gymnasieskolan men ifråga om den högre utbildningen väntas det fortfarande på någon som kan peka ut färdriktningen. Förmodligen är det rätt väg att börja med resurstilldelningssystemet. När jag började läsa på högskolan ungefär samtidigt som det nuvarande resurstilldelningssystemet infördes tyckte många inklusive mig själv att det var märkligt att lärarna fick tillämpa en modell där så många som möjligt släpptes igenom. Att kvalitén fick stryk med denna ordning var ju alldeles uppenbar. Lösningen på dilemmat ligger måhända i att studenterna i framtiden får mera gehör för sina åsikter om den utbildning de väljer att investera i.
Resurstilldelningssystemet bör i alla fall göras om menar debattörerna med ex-minister Tobias Krantz i spetsen. Men vad jag kan se torde den fyrapunktersmodell som föreslås snarare göra medelsbestämningen än mer snårig. Det nuvarande systemet ska kompletteras med komponenter som i större utsträckning väger in faktorer som etableringen på arbetsmarknaden och utbildningarnas kvalitet. De eventuella paralleller som kan dras med hur det kommunala utjämningssystemet lappats och lagats sedan det sjösattes verkar inte avskräcka i det här fallet. På något vis är det som om Svenskt Näringsliv fallit offer för samma tendens som uppenbarar sig i offentliga organisationer inom vård och utbildning rent generellt, nämligen att administrationen får växa ohämmat. Vad som borde vara enkelt och okomplicerat blir till en kostsam verksamhet istället för en effektiv resursfördelning. På annat sätt kan jag inte tolka rörigheten i den förelagda propån.
Det finns skäl att fundera över hur mycket i det här som är uttryck för den politik Tobias Krantz inte fick förverkliga som högskoleminister. Han fick i praktiken sparken av Jan Björklund efter valet och ersattes av statssekreterare Peter Honeth som ansvarig för forskning och högskolor på Utbildningsdepartementet. Jan Björklund har en plan för grund- och gymnasieskolan men ifråga om den högre utbildningen väntas det fortfarande på någon som kan peka ut färdriktningen. Förmodligen är det rätt väg att börja med resurstilldelningssystemet. När jag började läsa på högskolan ungefär samtidigt som det nuvarande resurstilldelningssystemet infördes tyckte många inklusive mig själv att det var märkligt att lärarna fick tillämpa en modell där så många som möjligt släpptes igenom. Att kvalitén fick stryk med denna ordning var ju alldeles uppenbar. Lösningen på dilemmat ligger måhända i att studenterna i framtiden får mera gehör för sina åsikter om den utbildning de väljer att investera i.
måndag, januari 21, 2013
Avslöjande avgång
Minister Sabuni ska lämna sitt uppdrag. Statsvetare Bjereld i Göteborg ser beslutet som ovanligt, något jag inte håller med om mot bakgrund hur det gick till när Lars Leijonborg avgick i syfte att bereda väg för sin efterträdare Tobias Krantz i god tid före valet.
Nyamko Sabuni har bland annat kallats orädd i kommentarerna under dagen. Själv har jag dock aldrig sett det på det viset. Däremot vet jag att många haft en del överdriven respekt för henne. Hon har av allt att döma vetat vad hon velat. Som en kuriositet kan nämnas att finska nyhetsprogramment Uutiset ikväll gav Sabuni nära nog hjältestatus för sina insatser att ge finskan förvaltningsområden i Sverige. Ett faktum som kanske borde lyftas fram bättre.
Annars säger väl proceduren med avgång och efterträdarens inskolning en del om arbetsordningen i regeringen. Ett ministeruppdrag har ganska lite att göra med möjligheten till ansvarsutkrävande från väljarnas sida. Det är ett jobb helt enkelt. Åtminstone verkar FP-ledningen se det så.
Nyamko Sabuni har bland annat kallats orädd i kommentarerna under dagen. Själv har jag dock aldrig sett det på det viset. Däremot vet jag att många haft en del överdriven respekt för henne. Hon har av allt att döma vetat vad hon velat. Som en kuriositet kan nämnas att finska nyhetsprogramment Uutiset ikväll gav Sabuni nära nog hjältestatus för sina insatser att ge finskan förvaltningsområden i Sverige. Ett faktum som kanske borde lyftas fram bättre.
Annars säger väl proceduren med avgång och efterträdarens inskolning en del om arbetsordningen i regeringen. Ett ministeruppdrag har ganska lite att göra med möjligheten till ansvarsutkrävande från väljarnas sida. Det är ett jobb helt enkelt. Åtminstone verkar FP-ledningen se det så.
lördag, december 29, 2012
Ska högskolor driva fabriker?
Polariseringen mellan tillämpad forskning och grundforskning är något som den akademiska världen förmodligen får hållas med även framgent. Det finns dock en fara med att nyttoidealet drivs allt för långt om politik och näringsliv lägger näsan i blöt. Häromdagen läste jag att Luleå Tekniska Universitet - visserligen med bidrag från Energimyndigheten - avser säkra driften av en biobränsleanläggning i Piteå.
Chemrec vid Smurfit Kappa har varit något av en flopp, inrättad i sann piteanda med syfte att ta fram ekologiskt hållbara drivmedel som ska rädda världen. Det heter visserligen att forskning ska bedrivas men samtidigt att det inte är företagekonomiskt motiverat att investera mer pengar i anläggningen.
Går det att gömma regionalpolitik bakom forskning? Ja kanske om högskolan står för drift och underhåll men inte äger anläggningarna. Precis som i det här fallet. En annan sida av myntet är givetvis att den gröna ideologin används som murbräcka, något som klingar ljuvt i många folkvaldas öron. Faktum kvarstår: hur lång tid får det egentligen ta från forskning till färdig produkt på marknaden och varför är intresset från entreprenörernas sida så lågt i de här sammanhangen?
Chemrec vid Smurfit Kappa har varit något av en flopp, inrättad i sann piteanda med syfte att ta fram ekologiskt hållbara drivmedel som ska rädda världen. Det heter visserligen att forskning ska bedrivas men samtidigt att det inte är företagekonomiskt motiverat att investera mer pengar i anläggningen.
Går det att gömma regionalpolitik bakom forskning? Ja kanske om högskolan står för drift och underhåll men inte äger anläggningarna. Precis som i det här fallet. En annan sida av myntet är givetvis att den gröna ideologin används som murbräcka, något som klingar ljuvt i många folkvaldas öron. Faktum kvarstår: hur lång tid får det egentligen ta från forskning till färdig produkt på marknaden och varför är intresset från entreprenörernas sida så lågt i de här sammanhangen?
lördag, december 22, 2012
Vem har rätt?
Några debattörer har ilsknat till över att Socialstyrelsen vill upprätta ett osundhetsregister. Frågor om livsstil i samband med läkarbesök ska ligga till grund för detta. Primärvården ska ha "rapporteringsskyldighet" till ett patientregister på nationell nivå enligt Socialstyrelsens förslag.
Visst är det bra med initierad kritik mot systemet, men om man läser längre ned i artikeln framgår det att läkarna bakom den också önskar att folkhälsan ska förbättras. Och att detta auktoritära begrepp kan innefatta lite av varje framgår tydligt när uttrycken "acceptabel arbetsmiljö, skolor med goda resurser och välfungerande bostadsområde" används inom det. Vem har debattörerna tänkt ska besluta om och definiera deras innebörd? Är det måhända de själva också?
Hälsofascism är ett uttryck som ibland kommer till användning om våra dagars livsstilsideal. Om vägen dit nås via korrigering av beteendet eller på politisk väg via så kallade bakgrundsfaktorer är egentligen ganska egalt. Att gömma sin politiska åsikt bakom en profession är i sammanhanget lika fel.
Givetvis ska ingen livsstilsregistrering få förekomma men min erfarenhet är att det är en bra mycket farligare situation med så många av dessa medicinens tjänare som ser sig själva som marinerade i godhet. Enda boten mot fenomenet tror jag är valfrihet och konkurrens i största möjliga utsträckning inom vården. På så vis utvecklas även demokrati och ansvarsutkrävande i samhället.
Visst är det bra med initierad kritik mot systemet, men om man läser längre ned i artikeln framgår det att läkarna bakom den också önskar att folkhälsan ska förbättras. Och att detta auktoritära begrepp kan innefatta lite av varje framgår tydligt när uttrycken "acceptabel arbetsmiljö, skolor med goda resurser och välfungerande bostadsområde" används inom det. Vem har debattörerna tänkt ska besluta om och definiera deras innebörd? Är det måhända de själva också?
Hälsofascism är ett uttryck som ibland kommer till användning om våra dagars livsstilsideal. Om vägen dit nås via korrigering av beteendet eller på politisk väg via så kallade bakgrundsfaktorer är egentligen ganska egalt. Att gömma sin politiska åsikt bakom en profession är i sammanhanget lika fel.
Givetvis ska ingen livsstilsregistrering få förekomma men min erfarenhet är att det är en bra mycket farligare situation med så många av dessa medicinens tjänare som ser sig själva som marinerade i godhet. Enda boten mot fenomenet tror jag är valfrihet och konkurrens i största möjliga utsträckning inom vården. På så vis utvecklas även demokrati och ansvarsutkrävande i samhället.
tisdag, december 18, 2012
Färdplan saknas
Igår kom betänkandet från den senaste regionutredningen. Den stora nyheten var att antalet länsstyrelser föreslås minskas från 21 till 11. Frånsett Västra Götaland, Skåne och Stockholms län är de svenska länen en skapelse från 1634 fram till 1810, alltså före industrialismen då det snabbaste sättet att ta sig fram var medelst häst. Att inte mycket hänt på området med tanke på de ändrade förutsättningarna är inget annat än en gåta. Likaså att landstingsorganisationen trots sin låga legitimitetsgrad hos medborgarna i kombination med tunga huvudsakliga uppgifter fått fortleva.
Moderaterna har länge velat avveckla landstingen men samtidigt försvarat den nuvarande länsorganisationen. Eller helt enkelt varit ointresserad av förändringar. Sedan tidigare är det känt att utredaren Mats Sjöstrand förhållit sig negativ till de kommunala samverkansorganen i länen som på flera håll tagit över det regionala utvecklingsansvaret från länsstyrelserna. I utredningen föreslås nu att landstingen får ta över denna uppgift och att samverkansorganen avvecklas. Tanken kan verka god men det är den inte. Risken är överhängande för en sammanblandning med landstingens fortsatta? funktion som huvudman för hälso- och sjukvården, något som kan ge stödverksamhet till diverse utvecklingsprojekt formen av behovsprövad vård till klienter.
Det bästa vore med lite finsk sisu i den svenska hanteringen av regionfrågan. Finland har på kort tid rätt nyligen avvecklat den ursprungligen svenska länsorganisationen i sitt land på ett sätt så man kan tro att idén till deras handlande härrör från de svenska regionutredningarna. Svenskarna tänker, finländarna gör något verkar det som. Dessutom tillämpas öster om Bottniska viken en modell benämnd landskapsförbund liknande den svenska med samverkansorgan som kan betraktas som en självklar institution där. Svenska landskapsförbund med landskapen här som utgångspunkt skulle kunna bli en riktigt intressant konstruktion med en helt annat legitimitet än landstingen. Hur skulle inte till exempel Lappland kunna bli en region som inlandsbefolkningen kan förvalta?
Det kanske går att spekulera i vad som komma skall ifråga om den framtida regionala indelningen under rubriken "Sju statliga regionala områden" för några andra myndigheter i betänkandets sammanfattning. Nyckelordet här liksom annorstädes i den tjocka luntan är ökad effektivitet. Någon egentlig färdplan för hela projektet är dock inte förhandenvarande. Utredarna fegar också ifråga om länsgränserna, förmodligen som en konsekvens av att ett klart ställningstagande skulle stöta för många. Riktigt trist med vetskapen om att en så svag och villrådig minister har ansvar för frågan.
Moderaterna har länge velat avveckla landstingen men samtidigt försvarat den nuvarande länsorganisationen. Eller helt enkelt varit ointresserad av förändringar. Sedan tidigare är det känt att utredaren Mats Sjöstrand förhållit sig negativ till de kommunala samverkansorganen i länen som på flera håll tagit över det regionala utvecklingsansvaret från länsstyrelserna. I utredningen föreslås nu att landstingen får ta över denna uppgift och att samverkansorganen avvecklas. Tanken kan verka god men det är den inte. Risken är överhängande för en sammanblandning med landstingens fortsatta? funktion som huvudman för hälso- och sjukvården, något som kan ge stödverksamhet till diverse utvecklingsprojekt formen av behovsprövad vård till klienter.
Det bästa vore med lite finsk sisu i den svenska hanteringen av regionfrågan. Finland har på kort tid rätt nyligen avvecklat den ursprungligen svenska länsorganisationen i sitt land på ett sätt så man kan tro att idén till deras handlande härrör från de svenska regionutredningarna. Svenskarna tänker, finländarna gör något verkar det som. Dessutom tillämpas öster om Bottniska viken en modell benämnd landskapsförbund liknande den svenska med samverkansorgan som kan betraktas som en självklar institution där. Svenska landskapsförbund med landskapen här som utgångspunkt skulle kunna bli en riktigt intressant konstruktion med en helt annat legitimitet än landstingen. Hur skulle inte till exempel Lappland kunna bli en region som inlandsbefolkningen kan förvalta?
Det kanske går att spekulera i vad som komma skall ifråga om den framtida regionala indelningen under rubriken "Sju statliga regionala områden" för några andra myndigheter i betänkandets sammanfattning. Nyckelordet här liksom annorstädes i den tjocka luntan är ökad effektivitet. Någon egentlig färdplan för hela projektet är dock inte förhandenvarande. Utredarna fegar också ifråga om länsgränserna, förmodligen som en konsekvens av att ett klart ställningstagande skulle stöta för många. Riktigt trist med vetskapen om att en så svag och villrådig minister har ansvar för frågan.
tisdag, december 11, 2012
Botten är nådd
Igår kom det några till nedslående opinonsundersökningar för de revisorslösa partierna centern och kristdemokraterna. Den ena placerade båda partierna under fyra procent, men inte nog med det: i den andra hamnade båda under tre procent!
Det kan med andra ord inte bli så mycket sämre. Samtidigt är det lite konstigt att det inte går bättre. Partierna är föregångare vad beträffar interndemokrati. Senaste partiledarvalet i KD bjöd på en spännande uppvisning direkt från rikstinget där två tydliga alternativ stod mot varandra. Sådant ser man sällan i Sverige. Centerstämman senast hade tre kandidater som valberedningen vaskat fram. Jämför det med betongpartierna S och M som vanligen tar fram sitt ledarskap ur sina innersta kabinett.
De partier som idag försöker hålla en ideologisk linje har det inte lätt. Och de två stora, numera huvudsakligen pragmatiska partierna - som jag tyckte kunde ha bildat en stor koalition efter förra års val - kivas mest om småsaker. Många tycker nog också att de mindre ideologiska partierna har en bra politik. Är det då politikerna det är fel på?
Den här mannen mötte jag gående mot strömmen i något ärende i höstas när löparna lämnade Lidingöloppet. En händelse som ser ut som en tanke? Att någon rätt okänd med tjänstemannajournalistbakgrund ska kunna lyfta centern med sin kompetens verkar i alla fall osannolikt, Per Gudmundsson får ursäkta. Men egentligen ligger väl problemet inte där. C och KD har nog rätt folk men kanske inte på rätt plats i partierna, och kanske är inte tidpunkten riktigt inne för en mittenregering.
Allmänt tros det nu att KD får hjälp av broder fyra procent i nästa val, främst då från kristna moderater som kommer att taktikrösta. Denna utsträckta hand kan inte centern, eller för den delen folkpartiet heller, förlita sig på. Mitt tips är att Annie Lööf får gå under nästa år för att ersättas av Eskil Erlandsson alternativt Anna-Karin Hatt. Då finns också förutsättningar för en annan politik än den som för närvarande går ut på att förvaltning och spontan ordning ska skapa ett bättre land.
Det kan med andra ord inte bli så mycket sämre. Samtidigt är det lite konstigt att det inte går bättre. Partierna är föregångare vad beträffar interndemokrati. Senaste partiledarvalet i KD bjöd på en spännande uppvisning direkt från rikstinget där två tydliga alternativ stod mot varandra. Sådant ser man sällan i Sverige. Centerstämman senast hade tre kandidater som valberedningen vaskat fram. Jämför det med betongpartierna S och M som vanligen tar fram sitt ledarskap ur sina innersta kabinett.
De partier som idag försöker hålla en ideologisk linje har det inte lätt. Och de två stora, numera huvudsakligen pragmatiska partierna - som jag tyckte kunde ha bildat en stor koalition efter förra års val - kivas mest om småsaker. Många tycker nog också att de mindre ideologiska partierna har en bra politik. Är det då politikerna det är fel på?
Den här mannen mötte jag gående mot strömmen i något ärende i höstas när löparna lämnade Lidingöloppet. En händelse som ser ut som en tanke? Att någon rätt okänd med tjänstemannajournalistbakgrund ska kunna lyfta centern med sin kompetens verkar i alla fall osannolikt, Per Gudmundsson får ursäkta. Men egentligen ligger väl problemet inte där. C och KD har nog rätt folk men kanske inte på rätt plats i partierna, och kanske är inte tidpunkten riktigt inne för en mittenregering.
Allmänt tros det nu att KD får hjälp av broder fyra procent i nästa val, främst då från kristna moderater som kommer att taktikrösta. Denna utsträckta hand kan inte centern, eller för den delen folkpartiet heller, förlita sig på. Mitt tips är att Annie Lööf får gå under nästa år för att ersättas av Eskil Erlandsson alternativt Anna-Karin Hatt. Då finns också förutsättningar för en annan politik än den som för närvarande går ut på att förvaltning och spontan ordning ska skapa ett bättre land.
söndag, november 11, 2012
En duma i Norrbotten?
För vilken gång i ordningen det är vet jag inte. Men nu föreligger ett nytt förslag på en annan form av regionalt åtagande i Norrbotten. "Kommunerna", som det sägs, är överens om att ansöka om bildandet av en regionkommun. Målet är att förstärka landstingets budget med regionala utvecklingsmedel som länsstyrelsen idag hanterar, inte minst de som kommer via EU:s strukturfonder.
För oss som följt den här frågans utveckling under åren är det lätt att se initiativen på regional nivå som funktioner av politiken på nationell nivå. Bra utredningar och engagerade politiker har i regel utmynnat i vettiga förslag och idéer, medan trötta intetsägande upprepande rapporter har resulterat i en regional röra av det värre slaget. Under ett par år på 00-talet försökte landstingsledningen i Norrbotten med stöd av sina tjänstemän lansera ett kommunalt samverkansorgan där representationen på olika sätt undandrogs demokratiska principer. Sedan följde de storregionala planerna som på varje försök föll på att de norrländska regionerna var inbördes oense.
Vad mer makt till landstinget i Norrbotten kommer att innebära är inte svårt att förutse. Tankarna går onekligen till den ryska duman. Det behövde inte vara så eftersom vi har ett grannland med en betydligt mer progressiv hållning i regionfrågan där landstingen inte är något problem. I Finland ombesörjs de regionala utvecklingsfrågorna av landskapsförbunden och länsstyrelserna har reformerats två gånger på kort tid.
Tilläggas ska att moderaterna är emot den här förmodligen från norskt håll inspirerade lösningen på regional ansvarsfördelning. Det blir med andra ord ingenting den här gången heller. Frågan som måste ställas i sammanhanget vad alla turer i frågan kostat, vilka konsekvenser det fått för politikens legitimitet. I en utredning 2004 kunde jag konstatera att den regionala identiteten i Norrbotten/Västerbotten är av det ganska svaga slaget, åtminstone sett till historisk förankring. Att då alls tänka i banor av att utöka makten på regional nivå förefaller minst sagt besynnerligt.
För oss som följt den här frågans utveckling under åren är det lätt att se initiativen på regional nivå som funktioner av politiken på nationell nivå. Bra utredningar och engagerade politiker har i regel utmynnat i vettiga förslag och idéer, medan trötta intetsägande upprepande rapporter har resulterat i en regional röra av det värre slaget. Under ett par år på 00-talet försökte landstingsledningen i Norrbotten med stöd av sina tjänstemän lansera ett kommunalt samverkansorgan där representationen på olika sätt undandrogs demokratiska principer. Sedan följde de storregionala planerna som på varje försök föll på att de norrländska regionerna var inbördes oense.
Vad mer makt till landstinget i Norrbotten kommer att innebära är inte svårt att förutse. Tankarna går onekligen till den ryska duman. Det behövde inte vara så eftersom vi har ett grannland med en betydligt mer progressiv hållning i regionfrågan där landstingen inte är något problem. I Finland ombesörjs de regionala utvecklingsfrågorna av landskapsförbunden och länsstyrelserna har reformerats två gånger på kort tid.
Tilläggas ska att moderaterna är emot den här förmodligen från norskt håll inspirerade lösningen på regional ansvarsfördelning. Det blir med andra ord ingenting den här gången heller. Frågan som måste ställas i sammanhanget vad alla turer i frågan kostat, vilka konsekvenser det fått för politikens legitimitet. I en utredning 2004 kunde jag konstatera att den regionala identiteten i Norrbotten/Västerbotten är av det ganska svaga slaget, åtminstone sett till historisk förankring. Att då alls tänka i banor av att utöka makten på regional nivå förefaller minst sagt besynnerligt.
onsdag, oktober 31, 2012
Piteå vs Luleå
I år, innan oktober månads utgång, har det gått att åka skidor på Ormberget i Luleå. Anledningen är tillräcklig kyla i kombination med en ny anläggning för tillverkning av snö med hjälp av kanoner.
Piteborna har valt en annan modell och satsat på övertäckt sparad snö i syfte att lägga ut tidigt på säsongen innan natursnön lägger sig. Trots hög snösmältningsprocent över sommaren finns det över så det räcker av varan för att anordna tävlingar där under alla omständigheter om en månad.
I Finland ligger man långt framme ifråga om erfarenheter gjorda på området att använda sparad snö. Detsamma söderut i Sverige rörande konstsnötillverkning. Varför det segats så länge med den här typen av initiativ häruppe är svårt att säga. En intressegrupp, "Ormbergets vänner", var av allt att döma orsaken till att det slutligen började hända saker på skidfronten i Luleå. Nytt spår med elljus anpassad för tävlingar av yppersta världsklass och konstsnöspår står redan klart, och nytt stadion med skjutvall, läktare med mera närmar sig invigning. Förmodligen till kostnader som bara till väldigt liten del motsvaras av vad hockeyn fått av kommunen. För att inte tala om de positiva folkhälsoaspekter projektet kommer att ge.
Det ska bli intressant att se vad som kommer ut av denna "stadskamp", sparad eller tillverkad snö, vad är bäst? Det kan tyckas att folk i nordligaste Sverige får nog av snö ändå, varför den ska tillverkas. Sanningen är väl bara den att det finns ett stort behov och en efterfrågan på att förlänga snösäsongen någon månad, något som är något helt annat än att sommarförvara skidåkningen.
Piteborna har valt en annan modell och satsat på övertäckt sparad snö i syfte att lägga ut tidigt på säsongen innan natursnön lägger sig. Trots hög snösmältningsprocent över sommaren finns det över så det räcker av varan för att anordna tävlingar där under alla omständigheter om en månad.
I Finland ligger man långt framme ifråga om erfarenheter gjorda på området att använda sparad snö. Detsamma söderut i Sverige rörande konstsnötillverkning. Varför det segats så länge med den här typen av initiativ häruppe är svårt att säga. En intressegrupp, "Ormbergets vänner", var av allt att döma orsaken till att det slutligen började hända saker på skidfronten i Luleå. Nytt spår med elljus anpassad för tävlingar av yppersta världsklass och konstsnöspår står redan klart, och nytt stadion med skjutvall, läktare med mera närmar sig invigning. Förmodligen till kostnader som bara till väldigt liten del motsvaras av vad hockeyn fått av kommunen. För att inte tala om de positiva folkhälsoaspekter projektet kommer att ge.
Det ska bli intressant att se vad som kommer ut av denna "stadskamp", sparad eller tillverkad snö, vad är bäst? Det kan tyckas att folk i nordligaste Sverige får nog av snö ändå, varför den ska tillverkas. Sanningen är väl bara den att det finns ett stort behov och en efterfrågan på att förlänga snösäsongen någon månad, något som är något helt annat än att sommarförvara skidåkningen.
tisdag, oktober 23, 2012
Bråk mellan ledarsidorna
Det finns fortfarande vissa tumregler att hålla sig till i det offentliga samtalet. Åtminstone om ambitionen är att verka i pappersmedia. Som till exempel att ledarsidorna håller sig på sin kant.
Vad jag kan se är denna princip på väg att luckras upp, åtminstone i Norrbotten. Olov Abrahamsson på NSD ondgjorde sig för en tid sedan på Norrbottens-Kurirens inlånade skribent Bo Östman och dennes nattståndna idéer. Och säkert annat i denna tidning som jag missat.
Men i en bloggruta i sin egen tidning käbblas det vidare mellan han som skriver i Norrbottens-Kuriren och Olov Abrahamsson. Vad det kan bero på vet inte jag, för inte är väl krubban tom så det inte finns något att skriva om?
Om pappers-gammelmedia ska överleva krävs det nog lite "höjd" i artiklarna. Inbördes kiv på byanivå gagnar knappast upplysta diskussioner. Då är sannerligen bloggarna ett alternativ.
Vad jag kan se är denna princip på väg att luckras upp, åtminstone i Norrbotten. Olov Abrahamsson på NSD ondgjorde sig för en tid sedan på Norrbottens-Kurirens inlånade skribent Bo Östman och dennes nattståndna idéer. Och säkert annat i denna tidning som jag missat.
Men i en bloggruta i sin egen tidning käbblas det vidare mellan han som skriver i Norrbottens-Kuriren och Olov Abrahamsson. Vad det kan bero på vet inte jag, för inte är väl krubban tom så det inte finns något att skriva om?
Om pappers-gammelmedia ska överleva krävs det nog lite "höjd" i artiklarna. Inbördes kiv på byanivå gagnar knappast upplysta diskussioner. Då är sannerligen bloggarna ett alternativ.
torsdag, oktober 11, 2012
Låt ekonomerna jobba inom vården
På DN Debatt i söndags ventilerades det unkna förslaget att låta sysselsatta inom fas 3 jobba inom vård och omsorg. Till och från dyker dylika propåer upp, och det känns ibland som om samhällsutvecklingen inte nått så långt när utspel av det här slaget läggs fram.
Samtidigt är jag inte speciellt förvånad. Jag minns från böckerna i nationalekonomi på universitetet att omsorgsyrken var några där flacka utbuds- och efterfrågekurvor låg långt ned i koordinatsystemen. Priset på denna typ av tjänster borde därför bli lågt enligt vetenskapen på området.
Därav att åsikterna att omsorg av människor kan utföras av hustomtar istället för utbildad personal med avtalsenligt framförhandlad lön. Men man kanske också borde fråga sig hur det går dithän att vissa yrkesgruppers arbete ringaktas, i praktiken klassas ned till tjänstehjonets nivå. Har det måhända att göra med att ekonomerna saknar praktik i sin utbildning? I så fall skulle det inte skada med jobb inom just vård- och omsorgssektorn för denna yrkesgrupp.
Samtidigt är jag inte speciellt förvånad. Jag minns från böckerna i nationalekonomi på universitetet att omsorgsyrken var några där flacka utbuds- och efterfrågekurvor låg långt ned i koordinatsystemen. Priset på denna typ av tjänster borde därför bli lågt enligt vetenskapen på området.
Därav att åsikterna att omsorg av människor kan utföras av hustomtar istället för utbildad personal med avtalsenligt framförhandlad lön. Men man kanske också borde fråga sig hur det går dithän att vissa yrkesgruppers arbete ringaktas, i praktiken klassas ned till tjänstehjonets nivå. Har det måhända att göra med att ekonomerna saknar praktik i sin utbildning? I så fall skulle det inte skada med jobb inom just vård- och omsorgssektorn för denna yrkesgrupp.
måndag, september 17, 2012
Som ett brev på posten
Regeringen har varit på besök i landets nordligaste region och deklarat att man avser satsa på att underlätta för transporter i syfte att få ut malm ur länet. En investering i miljardklassen kompletteras med en 200-miljonerssatsning på forskning inom gruvnäringen.
Det är nästan som om tiden vridits tillbaka till tiden före 1970-talet då det i många makthavares ögon rådde likhetstecken mellan Norrbotten och landets råvaruförsörjningspool vad beträffar vattenkraft, skog och malm. Inte förvånande ramlar det nu också in farhågor om att offentliga jobb kommer att försvinna i kölvattnet av flaggade indragningar av tjänster inom bland annat lantmäteri. Som om det fortfarande vore en sanning att statens kaka är säker.
Idag redovisade SSAB som har en halvfabrikatanläggning i Luleå kraftigt försämrade siffror. I morgon lär därför dagspressen basunera ut att jobb ska bort. Men jag tror ingen behöver oroa sig den här gången heller. Sedan järnverket drog igång sin produktion efter kriget har ingen tvingats sluta där på grund av arbetsbrist. Då är regeringens syn på Norrbotten ur ekonomisk synpunkt mera anledning till bekymmer.
Centern som under ledning av Annie Lööf verkar ha övergett landsbygds-, region- och glesbygdsfrågorna för att istället profilera sig som nyliberal sekt verkar inte heller bry sig om utvecklingen. Således finns lite att hoppas på som motvikt till de stockholmsorienterade nya Moderaterna som heller inte driver den aktiva arbetsmarknadspolitiken med något större engagemang.
Det är nästan som om tiden vridits tillbaka till tiden före 1970-talet då det i många makthavares ögon rådde likhetstecken mellan Norrbotten och landets råvaruförsörjningspool vad beträffar vattenkraft, skog och malm. Inte förvånande ramlar det nu också in farhågor om att offentliga jobb kommer att försvinna i kölvattnet av flaggade indragningar av tjänster inom bland annat lantmäteri. Som om det fortfarande vore en sanning att statens kaka är säker.
Idag redovisade SSAB som har en halvfabrikatanläggning i Luleå kraftigt försämrade siffror. I morgon lär därför dagspressen basunera ut att jobb ska bort. Men jag tror ingen behöver oroa sig den här gången heller. Sedan järnverket drog igång sin produktion efter kriget har ingen tvingats sluta där på grund av arbetsbrist. Då är regeringens syn på Norrbotten ur ekonomisk synpunkt mera anledning till bekymmer.
Centern som under ledning av Annie Lööf verkar ha övergett landsbygds-, region- och glesbygdsfrågorna för att istället profilera sig som nyliberal sekt verkar inte heller bry sig om utvecklingen. Således finns lite att hoppas på som motvikt till de stockholmsorienterade nya Moderaterna som heller inte driver den aktiva arbetsmarknadspolitiken med något större engagemang.
lördag, september 01, 2012
PR-trick eller idiotisk idé?
Det ska byggas en skidhall i Piteå. Seriositeten i projektet stöds av att tre kapitalstarka entreprenörer på orten ställt sig bakom det med kapital.
De som uppskattar skidåkning borde jubla över planerna men det gör inte jag. För mig är nämligen skidåkning i den nordligaste delen av landet något som utövas utomhus och ingen annanstans. För den som vill börja säsongen innan natursnön kommer finns numera möjligheten i såväl Piteå som Luleå att åka på kortare spårslingor av sparad eller konstgjord snö oftast redan i oktober,
Tillskyndarna av skidtunneln i Piteå hoppas på turister från Mälardalen. Som om de inte kunde bygga en anläggning där då när de ändå inte får se det norrbottniska landskapet. För att uttrycka det mer konkret: det är tveksamt om det finns en potential i att förlägga skidåkningen inomhus på genuina vinterorter. Utöver detta kan pekas på den ekonomiska aspekten och påminna om exemplet Torsby som har en skidtunnel sedan ett par år som har svårt att bära sig pengamässigt.
På något sätt känns det som för mycket hockeytänk över allt och kanske också bristande känsla över vad nordligt belägna orter har att erbjuda och som kan locka dit turister. Dessbättre tror jag dock att Hilding Holmqvist och de andra är inte så korkade att de vill satsa på det här fullt ut. Frågan är nog snarare om inte hela grejen är någon form av PR-trick från deras sida
De som uppskattar skidåkning borde jubla över planerna men det gör inte jag. För mig är nämligen skidåkning i den nordligaste delen av landet något som utövas utomhus och ingen annanstans. För den som vill börja säsongen innan natursnön kommer finns numera möjligheten i såväl Piteå som Luleå att åka på kortare spårslingor av sparad eller konstgjord snö oftast redan i oktober,
Tillskyndarna av skidtunneln i Piteå hoppas på turister från Mälardalen. Som om de inte kunde bygga en anläggning där då när de ändå inte får se det norrbottniska landskapet. För att uttrycka det mer konkret: det är tveksamt om det finns en potential i att förlägga skidåkningen inomhus på genuina vinterorter. Utöver detta kan pekas på den ekonomiska aspekten och påminna om exemplet Torsby som har en skidtunnel sedan ett par år som har svårt att bära sig pengamässigt.
På något sätt känns det som för mycket hockeytänk över allt och kanske också bristande känsla över vad nordligt belägna orter har att erbjuda och som kan locka dit turister. Dessbättre tror jag dock att Hilding Holmqvist och de andra är inte så korkade att de vill satsa på det här fullt ut. Frågan är nog snarare om inte hela grejen är någon form av PR-trick från deras sida
fredag, augusti 24, 2012
Presschef med egen agenda
Valrörelsen har så smått börjat. För några av riksdagspartierna handlar det om ödesval. I första hand gäller det KD men även C och i mindre utsträckning FP är illa ute. Samt V på vänsterkanten.
Taktiken från förra valet då Moderaterna kastade köttben med politiska frågor till småpartierna i Alliansen verkar komma att tillämpas också 2014. På annat sätt går det inte att tolka Johan Ingerös vredgade uttalande om påståendet att KD redan gjort upp med Moderaterna om pensionärsskatten. Vi ska naturligtvis tro att detta är ett sätt för kristdemokraterna att profilera sig.
Frågan som borde ställas är dock varför Göran Hägglund låter sin presschef gå ut och agera partiledare på detta vis? Med tanke på Ingerös debattgrodor i andra sammanhang vid andra tillfällen och dennes något vingliga väg från Folkpartiet till Kristdemokraterna tyder upplägget på ett något klantigt val bland medarbetarna i KD-ledningen. Johan Ingerö kan bli den som skickar Kristdemokraterna ur riksdagen om partiets ledarskap blir för otydligt.
Taktiken från förra valet då Moderaterna kastade köttben med politiska frågor till småpartierna i Alliansen verkar komma att tillämpas också 2014. På annat sätt går det inte att tolka Johan Ingerös vredgade uttalande om påståendet att KD redan gjort upp med Moderaterna om pensionärsskatten. Vi ska naturligtvis tro att detta är ett sätt för kristdemokraterna att profilera sig.
Frågan som borde ställas är dock varför Göran Hägglund låter sin presschef gå ut och agera partiledare på detta vis? Med tanke på Ingerös debattgrodor i andra sammanhang vid andra tillfällen och dennes något vingliga väg från Folkpartiet till Kristdemokraterna tyder upplägget på ett något klantigt val bland medarbetarna i KD-ledningen. Johan Ingerö kan bli den som skickar Kristdemokraterna ur riksdagen om partiets ledarskap blir för otydligt.
lördag, augusti 18, 2012
Enpartistat, nja
I takt med att det blivit enklare att publicera sig har det uppstått en uppsjö av skribenter som skriver bra och korrekt svenska. Detta innebär inte att det skrivna kan ges ett motsvarande faktaunderlag alla gånger. Rätt ofta går det att finna rätt ytligt ihopskruvade artiklar som visar på såväl bristande kunskaper som avsaknad av moralisk kompass hos skribenterna.
I SvD skrevs häromveckan ett blogginlägg om "Folkrepubliken Norrbotten" av en som tydligen vikarierar på tidningen eftersom han veterligen är anställd som ledarskribent på Norrbottens-Kuriren dagligdags. Redan tidigt kunde jag notera brister i dennes skribentskap då han hade svårt att skilja sitt bloggande från att författa ledare.
Blogginlägget i SvD gällde den senaste SSU-skandalen i Piteå, som leder till påstående om "rött Norrbotten" och folkrepublik. Nu är det ju så att Piteå (och Luleå också för den delen) mera är att beteckna som klassiska enpartistäder av svenskt snitt. S har regerat där sen allmänna rösträttens införande ungefär. Skäll gärna på sossarna men de har i alla fall en form av interndemokrati.
Ju längre åt nordöst man kommer i Sverige, desto rödare på riktigt blir det, helt enligt Stein Rokkans begreppsliga karta över Europa. Samtidigt som nationalkänslan stiger längre norrut så blir benägenheten för kommunism starkare i östlig riktning.
Så den som dömer ut hela Norrbotten som ett Nordkorea har inga större kunskaper om de politiska ideologiernas sammansättning där. Under flera år har dessutom S-väldena i kommunerna i regionen utmanats av diverse allianser. Drömmar om Per-Albins och Erlanders tid är inte samma sak som stalinism.
I SvD skrevs häromveckan ett blogginlägg om "Folkrepubliken Norrbotten" av en som tydligen vikarierar på tidningen eftersom han veterligen är anställd som ledarskribent på Norrbottens-Kuriren dagligdags. Redan tidigt kunde jag notera brister i dennes skribentskap då han hade svårt att skilja sitt bloggande från att författa ledare.
Blogginlägget i SvD gällde den senaste SSU-skandalen i Piteå, som leder till påstående om "rött Norrbotten" och folkrepublik. Nu är det ju så att Piteå (och Luleå också för den delen) mera är att beteckna som klassiska enpartistäder av svenskt snitt. S har regerat där sen allmänna rösträttens införande ungefär. Skäll gärna på sossarna men de har i alla fall en form av interndemokrati.
Ju längre åt nordöst man kommer i Sverige, desto rödare på riktigt blir det, helt enligt Stein Rokkans begreppsliga karta över Europa. Samtidigt som nationalkänslan stiger längre norrut så blir benägenheten för kommunism starkare i östlig riktning.
Så den som dömer ut hela Norrbotten som ett Nordkorea har inga större kunskaper om de politiska ideologiernas sammansättning där. Under flera år har dessutom S-väldena i kommunerna i regionen utmanats av diverse allianser. Drömmar om Per-Albins och Erlanders tid är inte samma sak som stalinism.
onsdag, augusti 15, 2012
Till Annies försvar
Näringsministern har det tungt i dagarna i spåren av avslöjandena av de överdrivna representationskostnaderna på Tillväxtverket och annan vidlyftig hantering av skattemedel. Och idag kom det fram att Regeringens öronmärkta miljoner till kvinnligt företagande via Tillväxtverket inte går att utvärdera: dokumentation saknas.
Till Annie Lööfs försvar ska dock sägas att det var under Maud Olofssons tid som det här projektet drogs igång. Det fråntar henne inte från ansvar, men visar kanske en brist på en alltför "grön" politiker. Det är alltid ett problem för en ny partiledare hur han eller hon ska förhålla sig till den tidigare förda politiken. Det Maud Olofsson lämnade efter sig var ingen lättstyrd skuta.
Annie Lööf har nu chansen att göra upp med kvarlevande tendenser inom centern att driva näringspolitik med hjälp av bidrag. Ska kvinnor eller andra påstått svaga grupper gynnas i sitt företagande ska det ske med hjälp av sänkta arbetsgivaravgifter. Men bäst vore förstås om det offentliga i det längsta håller fingrarna borta från ingripanden i näringsverksamheter.
Till Annie Lööfs försvar ska dock sägas att det var under Maud Olofssons tid som det här projektet drogs igång. Det fråntar henne inte från ansvar, men visar kanske en brist på en alltför "grön" politiker. Det är alltid ett problem för en ny partiledare hur han eller hon ska förhålla sig till den tidigare förda politiken. Det Maud Olofsson lämnade efter sig var ingen lättstyrd skuta.
Annie Lööf har nu chansen att göra upp med kvarlevande tendenser inom centern att driva näringspolitik med hjälp av bidrag. Ska kvinnor eller andra påstått svaga grupper gynnas i sitt företagande ska det ske med hjälp av sänkta arbetsgivaravgifter. Men bäst vore förstås om det offentliga i det längsta håller fingrarna borta från ingripanden i näringsverksamheter.
fredag, juli 27, 2012
Förändringar i politbyrån
I Norrländska Socialdemokraten har man börjat spekulera i vem som ska bli nästa kommunalråd. För det är nämligen inte fråga om valet ska vinnas utan vem bland de egna som tar över styret i Luleå. Inte så lite likt som det var på sovjettiden där maktspelet av intresse på högsta nivå pågick i politbyrån.
Det finns dock några faktorer som kan göra att det inte blir intern S-lösning vem som får bli kommunstyrelsens ordförande efter 2014. Dessa är:
1. Ökad återinvandring till inlandet på grund av gruvboomen där och/eller invandring från andra delar av världen till Luleå. På så sätt kan röstläget med ens svänga i motsatt favör för S, låt säga från 50 till 40 procent. Det torde inte vara ett särskilt kontroversiellt konstaterande att invandringen från små kommuner i inlandet gett en slagsida åt vänstersidan i Luleås kommunfullmäktige. Sammaledes att impulser söderifrån kan ge en injektion av mer frihetliga idéer.
2.) Ett borgerligt alternativ kliver fram, gärna i samarbete med V enligt en "Boden-modell" utan den bångstyrige Börje Lööw. Problemet med detta alternativ är att den borgerliga sidan inte har någon riktig frontman eller frontkvinna samt att en viss uppgivenhet finns inför S-dominansen.
3.) En präktig kommunskandal. Kanske någon med anknytning till ett halvt kommunägt sportbolag eller någon annan företeelse där röran av offentligt och privat/ideellt drivits för långt. På andra håll i landet och regionen har dylikt kraftigt reducerat underlaget för det lokala maktbärande partiet. Frågan är väl om grävande journalister på orten vill, vågar och får ställa frågor som kan utmana existensen av heliga kor.
Lagom till valet fyller hockeysupportern Karl Petersen folkpensionär. Det låter lite för bra att en politisk karriär avslutas med utträdet ur arbetslivet, och det är det. Men alldeles för få reagerar på att makt kan korrumpera, att olika särintressen inom samma parti inte är samma sak som olika politiska partier och ideologier. Det blir så när politik urartat till en fråga om hålla medborgarna på humör med Turkietresor, platt-TV-apparater och besök på lokala stormarknader.
Det finns dock några faktorer som kan göra att det inte blir intern S-lösning vem som får bli kommunstyrelsens ordförande efter 2014. Dessa är:
1. Ökad återinvandring till inlandet på grund av gruvboomen där och/eller invandring från andra delar av världen till Luleå. På så sätt kan röstläget med ens svänga i motsatt favör för S, låt säga från 50 till 40 procent. Det torde inte vara ett särskilt kontroversiellt konstaterande att invandringen från små kommuner i inlandet gett en slagsida åt vänstersidan i Luleås kommunfullmäktige. Sammaledes att impulser söderifrån kan ge en injektion av mer frihetliga idéer.
2.) Ett borgerligt alternativ kliver fram, gärna i samarbete med V enligt en "Boden-modell" utan den bångstyrige Börje Lööw. Problemet med detta alternativ är att den borgerliga sidan inte har någon riktig frontman eller frontkvinna samt att en viss uppgivenhet finns inför S-dominansen.
3.) En präktig kommunskandal. Kanske någon med anknytning till ett halvt kommunägt sportbolag eller någon annan företeelse där röran av offentligt och privat/ideellt drivits för långt. På andra håll i landet och regionen har dylikt kraftigt reducerat underlaget för det lokala maktbärande partiet. Frågan är väl om grävande journalister på orten vill, vågar och får ställa frågor som kan utmana existensen av heliga kor.
Lagom till valet fyller hockeysupportern Karl Petersen folkpensionär. Det låter lite för bra att en politisk karriär avslutas med utträdet ur arbetslivet, och det är det. Men alldeles för få reagerar på att makt kan korrumpera, att olika särintressen inom samma parti inte är samma sak som olika politiska partier och ideologier. Det blir så när politik urartat till en fråga om hålla medborgarna på humör med Turkietresor, platt-TV-apparater och besök på lokala stormarknader.
måndag, juli 16, 2012
Självklart ska vi ha en saluhall
Frågan har dryftats vad Luleå ska göra med sitt gamla posthus. Förslaget att göra det till en saluhall är alldeles utmärkt. En förlaga till projektet finns i Kalmar som har ett jämngammalt posthus ritat av samma arkitekt som står bakom gamla Luleå posthus. Saluhallen i Kalmar har visat sig vara en mycket lyckad satsning.
Knepigt nog har det muttrats om att underlaget för en saluhall i Luleå är för litet. Den egendomliga tanken att förlägga ett Vetenskapens Hus i byggnaden har också framförts. Som om det inte räckte med det redan välbesökta Teknikens Hus ute på Porsön och som att lilla Luleå skulle ha en chans att marknadsföra sig utöver detta inom ett så brett området som vetenskap.
Närodlat och lokalproducerat är sannolikt modellen för en saluhall i Luleå. Men helst utan inblandning av hushållningssällskap, kommun, länsstyrelse eller miljöfundamentalister. Allt vore klart för att sätta igång. Vad väntar aktörerna på?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)