Det var mediavecka i Luleå nyligen. En fråga som inte verkar ha avhandlats där var öppenheten i Norrbotten. Med öppenhet avser jag då att synpunkter och åsikter får komma till tals så länge avsändaren kan ta ansvar för budskapet. Mats Ehnbom som är ansvarig utgivare på Norrbottens-Kuriren har bestämt sig för att kommentarer till artiklar i sin tidning inte ska få förekomma. Dylika ska framgent hänvisas till diverse slaskforum som det heter. Ehnbom är mest känd för en bredare allmänhet för sitt TV-framträdande med korslagda armar inför kameran i samband med att Uppdrag Granskning synade hans roll i uthängningen av musikern Stefan Gunnarsson när denna hade åsikter om det stora antalet somalier som ger avtryck på stadsbilden i Boden. Artikeln i Norrbottens-Kuriren där Gunnarsson spikades upp på korset hade lustigt nog det officiella syftet att verka för "öppenhet" i Norrbotten.
Något jag tidigt fick lära mig ifråga om nordnorrländsk historia var att västerbottningar överlag är öppna och norrbottningar dito är mer slutna personer. En sväng in på hemsidorna för Norra Västerbotten och Västerbottens-Kuriren ger absolut intrycket av att det måste ligga något i påståendet eftersom kommentatorsfunktionerna finns kvar där även om registrering krävs för att ge uttryck för åsikter. Det verkar också fästas mer tilltro till individen i Västerbotten att döma av tidningsdrakarnas publicerade material. Lite mer lättsamhet och bus också även om det finns sådant regionen som inte alls är av det positiva slaget som förbudsmentalitet och stor benägenhet att förklara brister i den egna argumentationen med meningsmotståndarens psykiatriska tillstånd.
De som läser Norrbottens-Kuriren och Norrländska Socialdemokraten parallellt har på senare tid kunnat notera att reportrar och skribenter med tidigare anställning på den ena tidningen börjat skriva i den andra. Detta kan inte annat än förklaras med än att en fusion av avisorna är nära förestående. Frågan som närmast uppstår till följd av detta är vad den nya tidningen kommer att heta. Ett annat intressant spörsmål är om den nya Norrbottenstidningen kommer att vara en med utgivning sju dagar i veckan. Framtidsutmaningen om det ska finnas kvar någon tryckt dagstidning i Norrbotten ligger emellertid på ett djupare plan. Det går nämligen inte att smälla igen dörren i ansiktet på såväl fristående debattörer som whistleblowers och hoppas på att så kallade slaskforum inte ska svämmas över av konspirationer och rykten. I förlängningen innebär slutenheten mot omvärlden bara ännu mer granskande reportage från rikshåll och slutligen kanske även den definitiva utrymningen av regionen på allt vad humankapital heter.
