Miljöpartiet har låtit riksdagens utredningstjänst analysera så kallade fördelningseffekter av förslagen (inte utfallen) till skatteförändringar och utgiftsförändringar i vårbudgeten. Slopandet av fastighetsskatten och förmögenhetsskatten samt begränsningen av pensionssparavdraget har stått i utredningens fokus. Slutsatsen är att de rika får mest, vilket fått partiets kryptosocialistiske partiledare att utropa "traditionell högerpolitik".
Hur en sådan ser ut vet jag inte riktigt. Vi får väl gå tillbaka tillbaka sådär en sjuttio-åttio år i tiden för få en uppfattning om hur högerpolitik tagit sig uttryck rent konkret. På den tiden fanns det inte så mycket välstånd att fördela. Peter Eriksson bygger sina konstateranden på en uppdelning av befolkningens inkomster i tio delar. Det vedertagna sättet internationellt är annars att dela upp denna i fem delar.
Inkomstskiktet från 1-197 900 kr rymmer således fyra delar. Under denna årsinkomst går det knappast att leva på det man får ut. I dessa måste alltså ingå deltidsarbetande av olika slag, förmodligen många studenter. Ingen av dessa utsatta grupper, som förmodligen har en hög genomströmning på folk, får en ökad nettoinkomst över 1000 kr, vilket ändå är en hög siffra procentuellt med tanke på skattuttagets del av inkomsten.
Den grupp som pekas ut som rik är den med över 434 701 i bruttoinkomst. Denna får 8900 kr i nettoinkomst enligt prognosen. I antal torde den inte vara stor men inom den ryms många av rörelsens kelgrisar såsom generaldirektörer, politiskt tillsatta chefer inom stat, kommun och landsting och även de verkliga gökungarna i sammanhanget: övertidsarbetande inom byggsektorn. Av någon anledning ligger brytpunkten för grupp 10 just någonstans kring vad många av Byggnads medlemmar tjänar. En slump?
Anders Borg verkade något stukad i konfrontationen med dessa uppgifter. Kanske på grund av att han själv ofta använt sig av RUT:s uppgifter i opposition. Det är också möjligt att dessa inte kommer att visa sig stämma när förslagen slår igenom i praktiken. Fastighetsskatten är ju exempelvis inte bara något som villaägare betalar, utan också indirekt hyresrättsinnehavare, av vilka många rent inkomstmässigt skulle kunna betraktas som fattiga.
torsdag, april 26, 2007
tisdag, april 24, 2007
Två tunga tidningar
För oss som jobbar med tidningsdistribution är bara halva helgen arbetsfri. I lördags var dessutom Norrbottens-Kuriren och Norrländska Socialdemokraten extra tunga, vilket innebär ett visst merarbete. Visserligen utgår vikttillägg sådana dagar men bäst vore det med lätta tidningar.
Det skrivs mycket, och som det är idag kan vem som helst bli sin egen redaktör genom den innovation som kallas blogg. Papperstidningens successiva bortdöende är ändå ännu inte för handen. Mycket detta på grund av att det blivit lättare och billigare att göra en tidning. För Norrbottens vidkommande tror jag det på sikt kommer att innebära att det kommer att ges ut fler men mindre tidningar i framtiden.
Identifikationen med länet är nämligen bra mycket svagare här än vad den är med lokalsamhällena. Därför kan jag tänka mig att tidningar i form av papper eller på nätet för Östra Norrbotten, Kalix älvdal, Malmfälten, Luledalen kan komma att bli verklighet i framtiden. Kanske kommer de att tryckas på samma tryckeri men med olika redaktioner.
Det finns många bra journalister, det är inte tu tal om annat. Men ett problem på många håll är ändå den så kallade kretsloppsjournalistiken. Det vill säga skribenter som återvänder till samma ämne utan att utvecklas. Många artiklar utgörs också röriga referat. Ifråga om det sistnämnda så tror jag en av anledningarna till detta kan vara småortskomplex. Det vill säga skribenter utan lokal identifikation som tror att de skriver i storstadstidningen.
Det skrivs mycket, och som det är idag kan vem som helst bli sin egen redaktör genom den innovation som kallas blogg. Papperstidningens successiva bortdöende är ändå ännu inte för handen. Mycket detta på grund av att det blivit lättare och billigare att göra en tidning. För Norrbottens vidkommande tror jag det på sikt kommer att innebära att det kommer att ges ut fler men mindre tidningar i framtiden.
Identifikationen med länet är nämligen bra mycket svagare här än vad den är med lokalsamhällena. Därför kan jag tänka mig att tidningar i form av papper eller på nätet för Östra Norrbotten, Kalix älvdal, Malmfälten, Luledalen kan komma att bli verklighet i framtiden. Kanske kommer de att tryckas på samma tryckeri men med olika redaktioner.
Det finns många bra journalister, det är inte tu tal om annat. Men ett problem på många håll är ändå den så kallade kretsloppsjournalistiken. Det vill säga skribenter som återvänder till samma ämne utan att utvecklas. Många artiklar utgörs också röriga referat. Ifråga om det sistnämnda så tror jag en av anledningarna till detta kan vara småortskomplex. Det vill säga skribenter utan lokal identifikation som tror att de skriver i storstadstidningen.
lördag, april 21, 2007
Vem blir Frankrikes näste president?
Imorgon är det ju presidentval i Frankrike. De två kandidater som ska göra upp i slutomgången senare ska utses. För närvarande står det mellan fyra stycken eftersom populistiske Jean-Marie Le Pen spurtat om centerkandidaten Francois Bayrou i opinionsmätningarna.
Ett tag tippades socialisternas Ségolène Royal som vinnare. Allteftersom valet närmat sig har dock högerns Nicolas Sarkozy hållits för slutlig vinnare. Royal, officersdotter och i mycket en försvarare av traditionell fransk arbetsmarknadspolitik, står mot en högerman av klassiskt snitt som står för hårda tag snarare än liberala reformer.
Det mest troliga är att det kommer att stå mellan dessa två. Skulle Royal segra så har vi att se fram emot en situation där EU:s båda kärnländer leds av kvinnor. Onekligen något att fundera över för de som hävdar att Sverige är världens mest jämställda land, men ändå ännu inte sedan Ulrika Eleonora haft kvinnlig stats- eller regeringschef. Feminismens fel?
Ett tag tippades socialisternas Ségolène Royal som vinnare. Allteftersom valet närmat sig har dock högerns Nicolas Sarkozy hållits för slutlig vinnare. Royal, officersdotter och i mycket en försvarare av traditionell fransk arbetsmarknadspolitik, står mot en högerman av klassiskt snitt som står för hårda tag snarare än liberala reformer.
Det mest troliga är att det kommer att stå mellan dessa två. Skulle Royal segra så har vi att se fram emot en situation där EU:s båda kärnländer leds av kvinnor. Onekligen något att fundera över för de som hävdar att Sverige är världens mest jämställda land, men ändå ännu inte sedan Ulrika Eleonora haft kvinnlig stats- eller regeringschef. Feminismens fel?
onsdag, april 18, 2007
Bättre budget Borg
Vårbudgeten har lagts som väl ingen missat. Innehållet i den har läckt ut redan tidigare. Regeringen gör vad den föresatt sig att göra även om den än så länge kör mjukt. En del gnäll om ökade klyftor, om vilka som är förlorare respektive vinnare har avhörts från vänsterhåll. Men då handlar det om sådant som inte görs. Regeringen ökar skillnaderna mellan medborgarna genom att inte utföra vissa saker. Märkligt sätt att resonera.
Så talar en opposition som tappat initiativet i politiken. För så var det under de två senaste borgerliga regeringarna. Vänstern hade som det heter problemformuleringsprivilegiet. Anders Borg har kritiserats för att ha hamnat på defensiven i den efterföljande riksdagsdebatten. Att han hade svårt att bemöta missnöjet från oppositionen. Med säg när hade vi senast en finansminister under fyrtio år?
I kommande budgetar lär mer nödvändiga förändringar komma att genomföras. Den som lades i måndags hade enligt min mening ännu alldeles för mycket av vänsteranstrykning genom "satsningar" på olika politikområden. Varför exempelvis en extra satsning på psykvård mellan 2008 och 2009? Det är ju som att tanka en bil med en motor som skurit ihop. Är det inte dags att en gång för alla inse att psykiatrisk vård bedrivs på ett galet sätt.
I TV:s Agenda fick Borg sitta och svara på den retoriska frågan varför villkoren för arbetslösa ska försämras. Precis som om arbetslösa är en fixerad grupp i samhället utrustad med något slags handikapp. Sanningen är ju den att arbetslös är man inte hela livet. Arbetslöshet är ett övergångsskede, oftast början på något nytt, sällan slutet på något.
Så talar en opposition som tappat initiativet i politiken. För så var det under de två senaste borgerliga regeringarna. Vänstern hade som det heter problemformuleringsprivilegiet. Anders Borg har kritiserats för att ha hamnat på defensiven i den efterföljande riksdagsdebatten. Att han hade svårt att bemöta missnöjet från oppositionen. Med säg när hade vi senast en finansminister under fyrtio år?
I kommande budgetar lär mer nödvändiga förändringar komma att genomföras. Den som lades i måndags hade enligt min mening ännu alldeles för mycket av vänsteranstrykning genom "satsningar" på olika politikområden. Varför exempelvis en extra satsning på psykvård mellan 2008 och 2009? Det är ju som att tanka en bil med en motor som skurit ihop. Är det inte dags att en gång för alla inse att psykiatrisk vård bedrivs på ett galet sätt.
I TV:s Agenda fick Borg sitta och svara på den retoriska frågan varför villkoren för arbetslösa ska försämras. Precis som om arbetslösa är en fixerad grupp i samhället utrustad med något slags handikapp. Sanningen är ju den att arbetslös är man inte hela livet. Arbetslöshet är ett övergångsskede, oftast början på något nytt, sällan slutet på något.
söndag, april 15, 2007
Kulturprofitörerna
Det anordnas samtal mellan mångåriga radiomedarbetaren Kerstin Wixe och författaren Yngve Ryd någonstans i Sverige i en kulturlokal. Inträdet är 100 kr, för ungdomar 50.
En sådan här tillställning kan väl aldrig gå ihop ekonomiskt varför summan får antas vara symbolisk. Eller är den det? Vill den istället säga något om den status författaren eller kulturarbetaren har eller anses ha?
Greppet med att ta betalt för sina framträdanden med det underliggande syftet att marknadsföra sina böcker är såvitt jag vet ett nytt påfund. Bruket med att mer kända författare signerar böcker i utbyte mot att boken köpes är dock äldre men ärligare.
För egen del skulle jag aldrig komma på tanken att betala ur egen ficka för att se någon udda författare sitta och snacka. Skulle någon det?
En sådan här tillställning kan väl aldrig gå ihop ekonomiskt varför summan får antas vara symbolisk. Eller är den det? Vill den istället säga något om den status författaren eller kulturarbetaren har eller anses ha?
Greppet med att ta betalt för sina framträdanden med det underliggande syftet att marknadsföra sina böcker är såvitt jag vet ett nytt påfund. Bruket med att mer kända författare signerar böcker i utbyte mot att boken köpes är dock äldre men ärligare.
För egen del skulle jag aldrig komma på tanken att betala ur egen ficka för att se någon udda författare sitta och snacka. Skulle någon det?
fredag, april 13, 2007
Att rädda USA
Per T Ohlson på Sydsvenskan tillhör landets vassaste skribenter. Ofta tar han i sina krönikor fasta på internationella tendenser där Europa i allmänhet och Sverige i synnerhet kommit till korta. Förebilden är naturligtvis USA, världens äldsta moderna demokrati, undantaget möjligen England.
På senare tid har jag alltmer börjat fundera över om Ohlsons försök att överföra amerikansk politik på Europa och annorstädes verkligen är rätt väg att gå. I söndagens krönika går han till angrepp mot den anti-amerikanism som råder idag på många håll. Måltavlan är givetvis den nuvarande presidenten, som enligt honom möjligen är den sämste landet haft.
Det är sant att USA och amerikanska modeller på många sätt räddat inte bara Europa och andra delar av världen från katastrofer. Första gången vi blev ordentligt varse om att allt som kommer därifrån kanske inte är av godo var i samband med Vietnamkriget. På sextiotalet växte dessutom den medborgarrättsrörelse fram som avslöjade arvet från slaveriet, med lynchningar och diskrimineringar som överlevande företeelser in i sen tid.
Europa är och kommer alltid att vara "den gamla världen". Därför är det problematiskt att applicera amerikanska modeller på kontinenten/världsdelen. Huruvida Bush gjorde rätt som invaderade i Irak med syftet att undanröja hotet från massförstörelsevapen och upprätta demokrati eller komma åt olja är en komplicerad fråga. Klart är att man inte lyckats vinna freden efter kriget. Något nytt Västtyskland blir av allt att döma Irak inte men heller inget Vietnam.
På senare tid har jag alltmer börjat fundera över om Ohlsons försök att överföra amerikansk politik på Europa och annorstädes verkligen är rätt väg att gå. I söndagens krönika går han till angrepp mot den anti-amerikanism som råder idag på många håll. Måltavlan är givetvis den nuvarande presidenten, som enligt honom möjligen är den sämste landet haft.
Det är sant att USA och amerikanska modeller på många sätt räddat inte bara Europa och andra delar av världen från katastrofer. Första gången vi blev ordentligt varse om att allt som kommer därifrån kanske inte är av godo var i samband med Vietnamkriget. På sextiotalet växte dessutom den medborgarrättsrörelse fram som avslöjade arvet från slaveriet, med lynchningar och diskrimineringar som överlevande företeelser in i sen tid.
Europa är och kommer alltid att vara "den gamla världen". Därför är det problematiskt att applicera amerikanska modeller på kontinenten/världsdelen. Huruvida Bush gjorde rätt som invaderade i Irak med syftet att undanröja hotet från massförstörelsevapen och upprätta demokrati eller komma åt olja är en komplicerad fråga. Klart är att man inte lyckats vinna freden efter kriget. Något nytt Västtyskland blir av allt att döma Irak inte men heller inget Vietnam.
tisdag, april 10, 2007
En rätt lindrig affär i jämförelse
Idag har medierna hårdbevakat rättegången mot folkpartisterna som anklagas för dataintrång. Ett annat förhör som inte fått lika stor uppmärksamhet är det av förra utrikesministern Laila Freivalds för hennes eventuella roll i stängningen av en webbsida som upprätthölls av sverigedemokraterna.
Freivalds hävdade med bestämdhet att hon inte beordrat någon stängning, bara att ansvarig tjänsteman fått i uppdrag att "informera" om det utrikespolitiska läget och fråga webbhotellet om de kände till den aktuella hemsidans innehåll.
Det här låter som en halvsanning, ett sätt att fasa ut frågan. Förre statsministern har också blandat sig i leken genom att först kritisera tjänstemannen, sedan Freivalds. Något av en klassisk (s)-maktstrategi således. Jag visste inte men han som...
Den här affären fick allvarliga konsekvenser såtillvida att den ledde till Freivalds avgång (även om det egentliga skälet till denna var tsunamihanteringen). Än allvarligare är dock att det går att sitta i KU-förhör och vittna utan edsförfarande. Dessutom: nog är väl folkpartiskandalen rätt lindrig jämfört med det här.
Freivalds hävdade med bestämdhet att hon inte beordrat någon stängning, bara att ansvarig tjänsteman fått i uppdrag att "informera" om det utrikespolitiska läget och fråga webbhotellet om de kände till den aktuella hemsidans innehåll.
Det här låter som en halvsanning, ett sätt att fasa ut frågan. Förre statsministern har också blandat sig i leken genom att först kritisera tjänstemannen, sedan Freivalds. Något av en klassisk (s)-maktstrategi således. Jag visste inte men han som...
Den här affären fick allvarliga konsekvenser såtillvida att den ledde till Freivalds avgång (även om det egentliga skälet till denna var tsunamihanteringen). Än allvarligare är dock att det går att sitta i KU-förhör och vittna utan edsförfarande. Dessutom: nog är väl folkpartiskandalen rätt lindrig jämfört med det här.
söndag, april 08, 2007
Amatörernas afton
Ikväll ska Plannja Basket göra det andra försöket att ta hem SM-bucklan. Det första i fredags misslyckades ju till följd av alldeles för många missar av hemmalaget i Pontushallen.
Några andra som misslyckades var lokalradions reportrar. Det var så att SVT24 istället för att sända basketen kablade ut Davis Cup-tennis. Basketfinalen sändes med fördröjning till mångas ilska. Därför begagnade jag mig av Norrbottensradion för att avhöra upplösningen.
Ganska snabbt gick det dock att komma underfund med att kommentatorerna inte hade något grepp om matchen. De gick inte att få ordentliga upplysningar om ställningen i matchen, om matchklockan, om spelets gång, anfall och försvar osv. Intrycket var att det satt två beredskapsarbetare på läktaren. Inte ens ett genuint intresse verkade finnas.
Tidigare har jag här kritiserat Radio Norrbotten. Med detta vill jag återupprepa kravet: lås in dem och släng bort nyckeln.
Några andra som misslyckades var lokalradions reportrar. Det var så att SVT24 istället för att sända basketen kablade ut Davis Cup-tennis. Basketfinalen sändes med fördröjning till mångas ilska. Därför begagnade jag mig av Norrbottensradion för att avhöra upplösningen.
Ganska snabbt gick det dock att komma underfund med att kommentatorerna inte hade något grepp om matchen. De gick inte att få ordentliga upplysningar om ställningen i matchen, om matchklockan, om spelets gång, anfall och försvar osv. Intrycket var att det satt två beredskapsarbetare på läktaren. Inte ens ett genuint intresse verkade finnas.
Tidigare har jag här kritiserat Radio Norrbotten. Med detta vill jag återupprepa kravet: lås in dem och släng bort nyckeln.
fredag, april 06, 2007
Vilken väg tar Svenska kyrkan?
Påsken firas till minne av Jesu lidande, död och uppståndelse. Dessa brukar sammankopplas med i tur och ordning, katolicism, lutherdom och ortodox kristendom. På senare år, i synnerhet sedan kyrkan skiljts från staten, har Svenska kyrkan visat en öppnare attityd gentemot andra varianter av kristendomen än lutherdomen.
Det har satsats mycket på musikframträdanden, eller om man så vill, kultur. I söndags var jag på en konsert med Luleå Domkyrkas motettkör. De framförde bland annat ett sakralt verk av Joseph Haydns bror Michael, Missa Sanctae Crucis. Det blev rätt tungt att lyssna på detta på latin framförda verk, och tankarna gick till de katolska mässor som inte är speciellt lätta att ta sig igenom.
Nu i och med att Svenska kyrkan inte längre kallas statskyrka - även om vissa band till staten kvarstår - går det att börja fundera över vad som kan komma att hända med denna i framtiden. Kan det bli så att katolska företrädare börjar kasta sina blickar på ett objekt som verksamheten går att utöka med? Med detta vill jag inte utfärda en varning, bara ställa frågan om det är möjligt att den svenska folkkyrkan går att betrakta som en enda stor fri församling.
Det har satsats mycket på musikframträdanden, eller om man så vill, kultur. I söndags var jag på en konsert med Luleå Domkyrkas motettkör. De framförde bland annat ett sakralt verk av Joseph Haydns bror Michael, Missa Sanctae Crucis. Det blev rätt tungt att lyssna på detta på latin framförda verk, och tankarna gick till de katolska mässor som inte är speciellt lätta att ta sig igenom.
Nu i och med att Svenska kyrkan inte längre kallas statskyrka - även om vissa band till staten kvarstår - går det att börja fundera över vad som kan komma att hända med denna i framtiden. Kan det bli så att katolska företrädare börjar kasta sina blickar på ett objekt som verksamheten går att utöka med? Med detta vill jag inte utfärda en varning, bara ställa frågan om det är möjligt att den svenska folkkyrkan går att betrakta som en enda stor fri församling.
torsdag, april 05, 2007
Alla dessa småregeringar runtom i landet
Det har naturligtvis skapats irritation, frustration och besvikelse inom socialdemokratin att makten förlorats på riksnivån. Men runtom i landet bestämmer fortfarande partiet i rätt många kommuner och landsting. Inte minst är detta fallet i Norrbotten där (s) ökade mycket tack vare att landshövdingen Per-Ola Eriksson bjöd in regeringen till sitt län i juni valåret.
Hur kan det då se ut i en kommun där sossarna har egen majoritet? Att Norrländska Socialdemokraten sluter upp bakom styret i Luleå samtidigt som man råskäller på regeringen är väl egentligen inte att förvåna. Ändå är det intressant att läsa vad de skriver.
Idag skrivs det om något som heter Luleå Energikontor, som började som ett EU-projekt 1997 på regionnivå och därefter omvandlades till ett bolag med länets fjorton kommuner som delägare. Syftet med verksamheten ska vara gott, naturligtvis, och det handlar förstås om hållbar utveckling. Vad kontorets anställda åstadkommit - de är f.n. fyra stycken - utöver att berika sig själva och kartlägga ett antal företag är svårt att säga. I gruppen ingår för övrigt Ulrika Lundberg som hoppat mellan olika sysslor i kommunen och även om jag inte missminner mig anmälts för jäv av moderaten Gustaf Groth för några år sedan.
Är det sådant här som rörelsen har tänkt använda för att behålla makten i kommunerna, ja då sitter många av deras mandat på det lokala planet löst. Det är egentligen inget att beklaga. I Luleå har sossarna "alltid" regerat. Kanske kan samarbetet med Bodens kommun också hjälpa till att bryta dödläget. I Boden är man nämligen inne på andra mandatperioden av icke-socialistiskt styre. Moderaterna och socialdemokraterna är jämstarka där.
Hur kan det då se ut i en kommun där sossarna har egen majoritet? Att Norrländska Socialdemokraten sluter upp bakom styret i Luleå samtidigt som man råskäller på regeringen är väl egentligen inte att förvåna. Ändå är det intressant att läsa vad de skriver.
Idag skrivs det om något som heter Luleå Energikontor, som började som ett EU-projekt 1997 på regionnivå och därefter omvandlades till ett bolag med länets fjorton kommuner som delägare. Syftet med verksamheten ska vara gott, naturligtvis, och det handlar förstås om hållbar utveckling. Vad kontorets anställda åstadkommit - de är f.n. fyra stycken - utöver att berika sig själva och kartlägga ett antal företag är svårt att säga. I gruppen ingår för övrigt Ulrika Lundberg som hoppat mellan olika sysslor i kommunen och även om jag inte missminner mig anmälts för jäv av moderaten Gustaf Groth för några år sedan.
Är det sådant här som rörelsen har tänkt använda för att behålla makten i kommunerna, ja då sitter många av deras mandat på det lokala planet löst. Det är egentligen inget att beklaga. I Luleå har sossarna "alltid" regerat. Kanske kan samarbetet med Bodens kommun också hjälpa till att bryta dödläget. I Boden är man nämligen inne på andra mandatperioden av icke-socialistiskt styre. Moderaterna och socialdemokraterna är jämstarka där.
tisdag, april 03, 2007
Myten om en avpolitiserad styrelse
En av den nya regeringens första åtgärder efter maktskiftet var att göra verklighet av löftet om att avpolitisera högskolornas och universitetens styrelser. Luleå Tekniska Universitet har skickat in sitt förslag till utbildningsdepartementet på hur deras nya styrelse ska se ut.
Från officiellt håll hävdar man att denna blir utan politiker, något som är svårt att se i betraktande av ledamöterna. Vem vill i till exempel Anders Sundström, föreslagen ordförande med akademisk titel fil.mag. h.c., se en icke-politiker? Eller i landstingsdirektören Elisabeth Holmgren se något annat än en fullfjädrad makthavare utan ansvar?
Övriga ledamöter plockas från akademier och näringsliv, bland annat den av lokalpressen utkorade "påläggskalven" på Ericsson Gunilla Nordström, med rötter i Luleå. Det är för tidigt att säga om detta är ett exempel på ett steg i rätt riktning för att återställa förtroendet för universiteten. Jag skulle dock ge de på departementet rådet att fundera lite över vilka som valts ut. En misslyckad minister kanske får styra i ett misslyckat universitet.
Från officiellt håll hävdar man att denna blir utan politiker, något som är svårt att se i betraktande av ledamöterna. Vem vill i till exempel Anders Sundström, föreslagen ordförande med akademisk titel fil.mag. h.c., se en icke-politiker? Eller i landstingsdirektören Elisabeth Holmgren se något annat än en fullfjädrad makthavare utan ansvar?
Övriga ledamöter plockas från akademier och näringsliv, bland annat den av lokalpressen utkorade "påläggskalven" på Ericsson Gunilla Nordström, med rötter i Luleå. Det är för tidigt att säga om detta är ett exempel på ett steg i rätt riktning för att återställa förtroendet för universiteten. Jag skulle dock ge de på departementet rådet att fundera lite över vilka som valts ut. En misslyckad minister kanske får styra i ett misslyckat universitet.
lördag, mars 31, 2007
Megalomani av första graden
Norrbottens läns landsting söker en "processledare/marknadsförare". Syftet med tjänsten är att finna någon som kan marknadsföra regionens attraktiva sidor. I ingressen till platsannonsen konstateras dock att: Norrbotten har medvind. Det är högkonjunktur och befolkningsökning. Här finns framtidstro och kanske mest av allt: en tro på att allt som en gång syntes omöjligt nu är möjligt.
Mot denna bakgrund förefaller det något märkligt att leta efter någon som kan framhäva regionens fördelar. Om ekonomin i Norrbotten går som tåget, vad ska vi då med mera snackartjänster till? Dessutom är bilden något skev. Sant är att vissa sektorer inom länets näringsliv upplever en dundrande högkonjunktur. Men det är inom så kallat traditionella områden, dvs. basindustrierna. Detta driver på andra näringsgrenar. Och vad beträffar folkökningen så är den rätt ringa och kan skrivas på flyktingmottagandets konto. Fortfarande söker sig rätt få till vårt län.
Vad som är problemet i Norrbotten och resten av vårt land är väl knappast näringslivet utan det utanförskap som råder på arbetsmarknaden. De som är mellan 16 och 64 år och inte har någon sysselsättning och de som söker jobb och studerar ligger för närvarande strax under tjugo procent på riksnivån. För Norrbotten uppgår denna siffra enligt inofficiella siffror till omkring trettio procent. Det är inget problem för den som är frisk och har rätt kompetens att klara sig idag. Inte heller för alla de som av olika anledningar inte passar in inom den privata sektorn men ändå kan leva gott på grund av högkonjunkturen (läs administrativ personal inom kommuner, landsting och staten).
Frågan är alltså hur vi får tillbaka en stat eller gemensam sektor som utmärker sig i form av kompetens istället för allmänt sysselsatta med hjälp av skattemedel. Kanske bör näringslivet släppa ifrån sig förmågor åt det hållet men då krävs andra lönenivåer. Vad sägs sägs om att introducera andra mått på status än pengar? Även om väl knappast landstingen av idag kan sägas vara representativa för hur skattemedel bäst hanteras så pekar tjänsteinrättningar av det slag jag här tagit upp på att megalomani råder på den regionala politiska nivån.
Mot denna bakgrund förefaller det något märkligt att leta efter någon som kan framhäva regionens fördelar. Om ekonomin i Norrbotten går som tåget, vad ska vi då med mera snackartjänster till? Dessutom är bilden något skev. Sant är att vissa sektorer inom länets näringsliv upplever en dundrande högkonjunktur. Men det är inom så kallat traditionella områden, dvs. basindustrierna. Detta driver på andra näringsgrenar. Och vad beträffar folkökningen så är den rätt ringa och kan skrivas på flyktingmottagandets konto. Fortfarande söker sig rätt få till vårt län.
Vad som är problemet i Norrbotten och resten av vårt land är väl knappast näringslivet utan det utanförskap som råder på arbetsmarknaden. De som är mellan 16 och 64 år och inte har någon sysselsättning och de som söker jobb och studerar ligger för närvarande strax under tjugo procent på riksnivån. För Norrbotten uppgår denna siffra enligt inofficiella siffror till omkring trettio procent. Det är inget problem för den som är frisk och har rätt kompetens att klara sig idag. Inte heller för alla de som av olika anledningar inte passar in inom den privata sektorn men ändå kan leva gott på grund av högkonjunkturen (läs administrativ personal inom kommuner, landsting och staten).
Frågan är alltså hur vi får tillbaka en stat eller gemensam sektor som utmärker sig i form av kompetens istället för allmänt sysselsatta med hjälp av skattemedel. Kanske bör näringslivet släppa ifrån sig förmågor åt det hållet men då krävs andra lönenivåer. Vad sägs sägs om att introducera andra mått på status än pengar? Även om väl knappast landstingen av idag kan sägas vara representativa för hur skattemedel bäst hanteras så pekar tjänsteinrättningar av det slag jag här tagit upp på att megalomani råder på den regionala politiska nivån.
fredag, mars 30, 2007
Längre inåt landet
Där Torneälven för över cirka hälften av sitt vatten till Kalixälven ligger Tärendö. Dess älv är en av de få äkta bifurkationerna i världen, dvs. ett vattendrag mellan två floder som ligger långt från mynningarna. Tärendö har i vinter hamnat på världskartan av en annan anledning genom ortens skidlöfte Charlotte Kalla.
Pajala kommun, till vilken gamla Tärendö kommun fördes 1971, har sett om sitt hus och gjort Kalla till ambassadör för kommunen. Det man hoppas på är givetvis att Charlotte stannar kvar om inte på hemorten så i alla fall i sin gamla klubb. Det sistnämnda är nog svårt att hoppas på. Redan nu är hon nog utsatt för locktoner från andra storklubbar, inte minst hårdsatsande Piteå Elit.
Tärendö är vackert beläget där inte bara två floder möts, utan också i korsningen mellan svenskt, samiskt och finskt. Förr om åren användes ön i mitten av älven som festplats och var ett populärt mål för många midsommarfirande..
Visst vore det roligt om Charlotte Kalla kunde bli Norrbottens svar på Carolina Klüft, utöver initialöverensstämmelsen. Det är dock svårare för en skidåkare att etablera sig i världseliten än det är för en friidrottare i mångkamp. Det brukar sägas att det tar några år efter övergången från junior till senior att nå den högsta toppen.
Pajala kommun, till vilken gamla Tärendö kommun fördes 1971, har sett om sitt hus och gjort Kalla till ambassadör för kommunen. Det man hoppas på är givetvis att Charlotte stannar kvar om inte på hemorten så i alla fall i sin gamla klubb. Det sistnämnda är nog svårt att hoppas på. Redan nu är hon nog utsatt för locktoner från andra storklubbar, inte minst hårdsatsande Piteå Elit.
Tärendö är vackert beläget där inte bara två floder möts, utan också i korsningen mellan svenskt, samiskt och finskt. Förr om åren användes ön i mitten av älven som festplats och var ett populärt mål för många midsommarfirande..
Visst vore det roligt om Charlotte Kalla kunde bli Norrbottens svar på Carolina Klüft, utöver initialöverensstämmelsen. Det är dock svårare för en skidåkare att etablera sig i världseliten än det är för en friidrottare i mångkamp. Det brukar sägas att det tar några år efter övergången från junior till senior att nå den högsta toppen.
tisdag, mars 27, 2007
Kultur som fernissa del 2
Så här på kvällskvisten några timmar innan jobbet börjar tänkte jag spinna vidare något på temat kultur som fernissa. Jag har nämligen läst den på Atlantis förlag utgivna boken Tyskarna och civilisationens bräcklighet av Norbert Elias. Hur kunde det folk som vi framför andra förknippar med kultur hänge sig åt en politisk ideologi av så lågt slag?
Elias ger flera svar på frågan. Sociolog som han är finner han klassperspektivet intressant att arbeta med och noterar att borgarklassen sent släpptes in av det härskande adelskiktet till en maktägande position i staten. När detta så skede så fick den borgerliga medelklassen anpassa sina moraliska och humanistiska ideal till adelns, inte tvärtom eller att en kompromiss mellan dessa och oföränderliga arv och traditioner som aristokratin värnade om nåddes.
Följden blev bland annat en kvarvarande våldskultur i Tyskland, manifesterad genom duellen som var en seglivad företeelse i landet. Tyskland som nation hade också ett mindervärdeskomplex genom att ständigt ha åkt på stryk i krig av mer centraliserade stater genom åren. För Tysklands utveckling utgjorde trettioåriga kriget något av en mardröm medan 1600-talet för Frankrikes, Englands, och Nederländernas del utgjorde en av de mest lysande epokerna i deras historia. Kontrasten mot engelsmännens liv i "splendid isolation" är slående.
Det har sagts att 68-vänstern i den form den tog i Västtyskland var ett fadersuppror mot den förkrigstida äldre generation som ännu fanns kvar och som inte gjort upp med det förgångna. Samtidigt var våldsverkarna ur den unga generationen själva med några få undantag sprungna ur medelklassen och inte alls några genuina arbetarrevolutionärer. Fallet Tyskland visar med all önskvärd tydlighet att 40-talistgenerationen inte var den första som fick vara ung och rebell utan den sista som måste vara gammal och traditionell.
Elias ger flera svar på frågan. Sociolog som han är finner han klassperspektivet intressant att arbeta med och noterar att borgarklassen sent släpptes in av det härskande adelskiktet till en maktägande position i staten. När detta så skede så fick den borgerliga medelklassen anpassa sina moraliska och humanistiska ideal till adelns, inte tvärtom eller att en kompromiss mellan dessa och oföränderliga arv och traditioner som aristokratin värnade om nåddes.
Följden blev bland annat en kvarvarande våldskultur i Tyskland, manifesterad genom duellen som var en seglivad företeelse i landet. Tyskland som nation hade också ett mindervärdeskomplex genom att ständigt ha åkt på stryk i krig av mer centraliserade stater genom åren. För Tysklands utveckling utgjorde trettioåriga kriget något av en mardröm medan 1600-talet för Frankrikes, Englands, och Nederländernas del utgjorde en av de mest lysande epokerna i deras historia. Kontrasten mot engelsmännens liv i "splendid isolation" är slående.
Det har sagts att 68-vänstern i den form den tog i Västtyskland var ett fadersuppror mot den förkrigstida äldre generation som ännu fanns kvar och som inte gjort upp med det förgångna. Samtidigt var våldsverkarna ur den unga generationen själva med några få undantag sprungna ur medelklassen och inte alls några genuina arbetarrevolutionärer. Fallet Tyskland visar med all önskvärd tydlighet att 40-talistgenerationen inte var den första som fick vara ung och rebell utan den sista som måste vara gammal och traditionell.
Norrbottens-Kuriren vs Bo Johansson
Som en prestation i klass med ett olympiskt guld slog idag Norrbottens-Kuriren upp händelsen att två journalister på tidningen fått en guldspade av Föreningen Grävande Journalister. Visserligen var journalister på radioprogrammet Kaliber också nominerade för granskningen av Obol-historien men vann pris i sin klass för ett annat avslöjande. Återstod då för juryn att utdela priset för Obol-avslöjandet åt Kuriren. Så kan i alla en kritisk läsning av utmärkelsen läsas.
Nu tar jakten på huvudpersonen Bo Johansson över för de grävande journalister som av allt att döma fortsättningsvis lämnar spaden hemma för geväret. Det hela kan ju trots allt utvecklas till en ganska penibel historia för lokalmedierna. Hur kunde man missa en man född och uppväxt i närområdet som lyckats dupera så många ? Kanske är det inte det lättaste att bedöma hur en person egentligen är. Själv har jag erfarenhet av Johansson som aktiespekulant i början av 90-talet då han jobbade på dåvarande Föreningsbanken. Jag hade då ingen anledning att tro att han var skum eller ohederlig på något vis. Tvärtom gav han ett kunnigt och mycket sympatiskt intryck som placeringsrådgivare. Med tiden har han framstått som någon annan.
Ikväll visas i TV-programmet Uppdrag Granskning en förmodligen mer nyanserad bild av hela Obol-affären. Det är verkligen på sin plats eftersom det börjar bli rätt rörigt att hålla reda på alla trådar i härvan. Till Norrbotten invandrade Tomas Bresky kanske lyckas med detta.
Nu tar jakten på huvudpersonen Bo Johansson över för de grävande journalister som av allt att döma fortsättningsvis lämnar spaden hemma för geväret. Det hela kan ju trots allt utvecklas till en ganska penibel historia för lokalmedierna. Hur kunde man missa en man född och uppväxt i närområdet som lyckats dupera så många ? Kanske är det inte det lättaste att bedöma hur en person egentligen är. Själv har jag erfarenhet av Johansson som aktiespekulant i början av 90-talet då han jobbade på dåvarande Föreningsbanken. Jag hade då ingen anledning att tro att han var skum eller ohederlig på något vis. Tvärtom gav han ett kunnigt och mycket sympatiskt intryck som placeringsrådgivare. Med tiden har han framstått som någon annan.
Ikväll visas i TV-programmet Uppdrag Granskning en förmodligen mer nyanserad bild av hela Obol-affären. Det är verkligen på sin plats eftersom det börjar bli rätt rörigt att hålla reda på alla trådar i härvan. Till Norrbotten invandrade Tomas Bresky kanske lyckas med detta.
söndag, mars 25, 2007
En kulturmanifestation
Det har varit svenskt jazzfirande i Luleå i helgen. Ett otal svenska band och musikkonstellationer har fått möjlighet att visa upp sig på en scen som inte alltid kanske satsat på denna musikform. Radions P2 har sänt direkt från konserterna. Huvudnumren igår var Norrbotten Big Band och Nils Landgren.
Den sistnämndes framträdande höll på att förstöras av en flicka som började bedriva feministisk agitation från scenen. Publiken accepterade ibland motvilligt kutymen på jazzkonserter att applådera efter individuella prestationer.
Att skriva om musik är ett av de bästa sätten att visa upp sig intellektuellt menade bortgångne sociologen Pierre Bourdieu. Lokala skribenter lär inte missa tillfället att ta vara på detta. Om de kan något om jazzmusiken som sådan är en annan sak. Kanske är det viktigaste bara att få gå ut och ta en öl.
Jag noterar att SVT sänt en dokumentär om egendomlige teatermannen Staffan Westerberg, som anklagats för att ha förstört en hel barngeneration med programmet Vilse i pannkakan. Varför TV-ledningen väljer att ge utrymme åt denne ställer jag mig frågande till, likaså varför någon ger sig på något sådant som studieobjekt. Kanske är det så att man måste ägna sig åt det tokudda om det inte går att märkas på annat sätt.
Den sistnämndes framträdande höll på att förstöras av en flicka som började bedriva feministisk agitation från scenen. Publiken accepterade ibland motvilligt kutymen på jazzkonserter att applådera efter individuella prestationer.
Att skriva om musik är ett av de bästa sätten att visa upp sig intellektuellt menade bortgångne sociologen Pierre Bourdieu. Lokala skribenter lär inte missa tillfället att ta vara på detta. Om de kan något om jazzmusiken som sådan är en annan sak. Kanske är det viktigaste bara att få gå ut och ta en öl.
Jag noterar att SVT sänt en dokumentär om egendomlige teatermannen Staffan Westerberg, som anklagats för att ha förstört en hel barngeneration med programmet Vilse i pannkakan. Varför TV-ledningen väljer att ge utrymme åt denne ställer jag mig frågande till, likaså varför någon ger sig på något sådant som studieobjekt. Kanske är det så att man måste ägna sig åt det tokudda om det inte går att märkas på annat sätt.
lördag, mars 24, 2007
Efter Persson
Den politiska person som varit mest på den senaste veckan är förre statsministern. I några avsnitt av sparkade SVT-journalisten Eric Fichtelius har Göran Persson fått ge uttryck för sina åsikter kring regerandet. En del nytt har kommit fram men det mesta av uppmärksamheten koncentreras kring vad han hävt ur sig om politiska motståndare och kollegor.
Okänt är hittills vem han ansett vara bäst lämpad att efterträda honom. Klart står för mig att Persson nog länge varit less på att styra. Kanske har han inte kunnat hitta någon kronprins/kronprinsessa. Med Sahlin har i alla fall arvslinjen återupprättats. Hon var ju Carlssons flicka.
Ändå undrar jag om inte Mona Sahlin i stil med Karin Söder, Maria Leissner och Ulla Hoffman måste ses som en nödlösning. Det hela hänger på hur hon förmår etablera sig som representant för rörelsen de kommande åren. Förlorar socialdemokraterna 2010 hänger hon löst.
I alla händelser är det tveksamt om så mycket tid bör ägnas åt det parti som förut ansetts statsbärande trots att det bara vid två tillfällen uppnått egen knapp majoritet vid val. De sista åtta åren har socialdemokraterna därtill varit beroende av två mindre partier som släpptes in i regeringskansliet. Det handlar idag om ett parti med stöd av trettiofem procent, i huvudstaden ernåddes bara tjugofem. Vägen tillbaka till makten verkar längre än någonsin.
Okänt är hittills vem han ansett vara bäst lämpad att efterträda honom. Klart står för mig att Persson nog länge varit less på att styra. Kanske har han inte kunnat hitta någon kronprins/kronprinsessa. Med Sahlin har i alla fall arvslinjen återupprättats. Hon var ju Carlssons flicka.
Ändå undrar jag om inte Mona Sahlin i stil med Karin Söder, Maria Leissner och Ulla Hoffman måste ses som en nödlösning. Det hela hänger på hur hon förmår etablera sig som representant för rörelsen de kommande åren. Förlorar socialdemokraterna 2010 hänger hon löst.
I alla händelser är det tveksamt om så mycket tid bör ägnas åt det parti som förut ansetts statsbärande trots att det bara vid två tillfällen uppnått egen knapp majoritet vid val. De sista åtta åren har socialdemokraterna därtill varit beroende av två mindre partier som släpptes in i regeringskansliet. Det handlar idag om ett parti med stöd av trettiofem procent, i huvudstaden ernåddes bara tjugofem. Vägen tillbaka till makten verkar längre än någonsin.
onsdag, mars 21, 2007
Östmans enmansshow snart över
Det var Andy Warhol som sa att i framtiden kommer alla att vara världsberömda i femton minuter. Det påståendet har inte gällt i svensk politik de senaste 10-15 åren. Inte heller inom journalistiken i den översta delen av Sverige.
Norrbottens-Kuriren annonserar efter en ny politisk redaktör eftersom den nuvarande på posten går i pension i sommar. Det har varit mycket enmansshow på tidningens ledarsida sedan han tillträdde. Mycket name-dropping också, helt tvärtemot den tendens jag skrev om i gårdagens inlägg. Personfixeringen har varit markant, mest frapperande i form av favoriserande gubbsjuka av två kvinnliga politiska blåbär från Norrbotten.
Mest ihågkommen kommer nog Bo Östman bli för sitt frontkrig mot landstinget. Inget ont i det för detta är en ifrågasatt institution. Ändå hade jag gärna efterfrågat lite mera "hjärna" bakom analyserna. Som till exempel den Maciej Zaremba gjorde i en artikelserie om landstingen: "här är tjänstemän politiker och politiker tjänstemän", något som fångar problemet i ett nötskal.
Det brukar bli tomt efter personer som dominerat. Så blev fallet på NSD:s ledarredaktion efter det att Lotta Gröning försvann till Stockholm som debattredaktör. Idag står politikavdelningen på Norrlands största dagstidning mest för amatörism. Det går inte att lita på det man läser. Jag retade mig ofta på Grönings sätt att skriva åt sina läsare istället för att lämna utrymme för egna tankar, men har efter att ha sett vad som kommit efter henne fått göra vissa omvärderingar.
Med Östmans tillbakadragande sker förhoppningsvis slutet på en epok. Jag vet inte hur mycket hans eget sätt att arbeta är uttryck för hur det blivit på tidningen. På Norrbottens-Kuriren trampas det för tillfället mycket vatten. Skrivits har det mycket om Obol men ändå på något sätt ingenting. Med spänning inväntas beskedet om vem som ska få en mindre guldspade. På kultursidan härskar huliganismen. De skickligare skribenterna har svårare att märkas.
Norrbottens-Kuriren annonserar efter en ny politisk redaktör eftersom den nuvarande på posten går i pension i sommar. Det har varit mycket enmansshow på tidningens ledarsida sedan han tillträdde. Mycket name-dropping också, helt tvärtemot den tendens jag skrev om i gårdagens inlägg. Personfixeringen har varit markant, mest frapperande i form av favoriserande gubbsjuka av två kvinnliga politiska blåbär från Norrbotten.
Mest ihågkommen kommer nog Bo Östman bli för sitt frontkrig mot landstinget. Inget ont i det för detta är en ifrågasatt institution. Ändå hade jag gärna efterfrågat lite mera "hjärna" bakom analyserna. Som till exempel den Maciej Zaremba gjorde i en artikelserie om landstingen: "här är tjänstemän politiker och politiker tjänstemän", något som fångar problemet i ett nötskal.
Det brukar bli tomt efter personer som dominerat. Så blev fallet på NSD:s ledarredaktion efter det att Lotta Gröning försvann till Stockholm som debattredaktör. Idag står politikavdelningen på Norrlands största dagstidning mest för amatörism. Det går inte att lita på det man läser. Jag retade mig ofta på Grönings sätt att skriva åt sina läsare istället för att lämna utrymme för egna tankar, men har efter att ha sett vad som kommit efter henne fått göra vissa omvärderingar.
Med Östmans tillbakadragande sker förhoppningsvis slutet på en epok. Jag vet inte hur mycket hans eget sätt att arbeta är uttryck för hur det blivit på tidningen. På Norrbottens-Kuriren trampas det för tillfället mycket vatten. Skrivits har det mycket om Obol men ändå på något sätt ingenting. Med spänning inväntas beskedet om vem som ska få en mindre guldspade. På kultursidan härskar huliganismen. De skickligare skribenterna har svårare att märkas.
tisdag, mars 20, 2007
När ideologin betyder allt men personen intet
Några statsvetare anförda av (s)-veteranen Thomas Persson vid Uppsala Universitet menar i en debattartikel i DN att Göran Perssons presidentlika ledarstil är en myt. Argumenten för detta är att förre statsministern inte varit en särskilt flitig regeringsombildare och att han plockat in ministrar med tidigare erfarenhet av tunga partipolitiska uppdrag som statsråd i en utsträckning som inte avviker speciellt gentemot tidigare regeringar.
Min fråga är om dessa mått verkligen är användbara för att visa att en viss personkult knappast uppstått kring Perssons person. Det "påstås", hävdar artikelförfattarna, att Persson varit en mästare i att plocka in svaga ministrar utan vare sig parlamentarisk eller partipolitisk erfarenhet. Men är politisk bakgrund per definition uttryck för självständighet och autonomi?
I bakgrunden till talet om Persson som en som omger sig med nollor ligger givetvis föreställningen om en svensk variant av en annan socialistisk ledares sätt att härska. Hur korrekt den än må vara så borde det gå att efterlysa forskningsmetoder som också tar hänsyn till individen utöver idén om det goda styret.
Min fråga är om dessa mått verkligen är användbara för att visa att en viss personkult knappast uppstått kring Perssons person. Det "påstås", hävdar artikelförfattarna, att Persson varit en mästare i att plocka in svaga ministrar utan vare sig parlamentarisk eller partipolitisk erfarenhet. Men är politisk bakgrund per definition uttryck för självständighet och autonomi?
I bakgrunden till talet om Persson som en som omger sig med nollor ligger givetvis föreställningen om en svensk variant av en annan socialistisk ledares sätt att härska. Hur korrekt den än må vara så borde det gå att efterlysa forskningsmetoder som också tar hänsyn till individen utöver idén om det goda styret.
söndag, mars 18, 2007
En europé har kommit hem
Det har tvivlats en del på statsministerns utrikespolitiska kompetens. Ändå har han ännu inte hunnit göra bort sig i stil med sin företrädare som hyllade en diktatur när han använde sig den av somliga uppskattade metoden att tala utan manus.
Fredrik Reinfeldt har varit och besökt sin förebild i Storbritannien Tony Blair och funnit att hans parti kan bli grönt utan att tillväxten minskas. Det har länge pratats om moderaterna som det enda parti utan en miljöpolitik. Sant är i alla fall att det är en fråga om länge försummats av det ledande regeringspartiet.
Statsministern gick också ut stenhårt inför EU-toppmötet om klimatpolitiken och satte upp som mål att minska koldioxidutsläppen med 30 procent till 2020 i relation till 1990 års nivå, förutsatt att andra i-länder utanför EU ställer upp på detta.
Anders Isaksson skriver i DN att Reinfeldt med detta håller på att finna en ny berättelse. Jag vet inte om han med detta menar att en ny variant av folkhemskapitalism håller på att ta form, men helt klart är att en europé har kommit hem. Nu återstår att se om denna fortsätter i samma hjulspår sedan 1812 då Sverige spelat moralisk stormakt på den utrikespolitiska arenan.
Fredrik Reinfeldt har varit och besökt sin förebild i Storbritannien Tony Blair och funnit att hans parti kan bli grönt utan att tillväxten minskas. Det har länge pratats om moderaterna som det enda parti utan en miljöpolitik. Sant är i alla fall att det är en fråga om länge försummats av det ledande regeringspartiet.
Statsministern gick också ut stenhårt inför EU-toppmötet om klimatpolitiken och satte upp som mål att minska koldioxidutsläppen med 30 procent till 2020 i relation till 1990 års nivå, förutsatt att andra i-länder utanför EU ställer upp på detta.
Anders Isaksson skriver i DN att Reinfeldt med detta håller på att finna en ny berättelse. Jag vet inte om han med detta menar att en ny variant av folkhemskapitalism håller på att ta form, men helt klart är att en europé har kommit hem. Nu återstår att se om denna fortsätter i samma hjulspår sedan 1812 då Sverige spelat moralisk stormakt på den utrikespolitiska arenan.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)