På 1950-talet gav nationalekonomen och liberalen Sven Rydenfelt ut boken Kommunismen i Sverige. Boken är ovanlig i sitt slag såtillvida att den inte använder sig av den metod som statsvetare gärna tillämpar när idéer studeras, dvs. analyser som slutar i klassifikationer och beskrivningar. Rydenfelt gick i sin studie mera in för att försöka förklara vad det var som gjorde att en del drogs till kommunismen. Bland annat gjorde han detta genom att jämföra kommunismens styrka i olika delar av landet.
Efter att ha sett första delen av dokumentären "Könskriget" anser jag det vara på sin plats att efterfråga en analys i Rydenfelts anda av orsakerna till feminismen i Sverige. Att det inte längre räcker med att förhålla sig till feminismen i form av torra akademiska konstateranden står klart sedan regeringens jämställdhetsexpert Gunilla Ekberg och kvinnojourernas ordförande anslutit sig till de idéer/teorier som professorn Eva Lundgren står för. Maria Abrahamsson kallar dessa vid sina rätta namn när hon i Svenska Dagbladet skriver om"morbida fantasifoster".
Det är nog så att det alltid kommer att finnas personer som inte drar sig för att använda vilka medel som helst i syfte att få upprättelse för personliga besvikelser och upplevelser. För vad annat kan Lundgrens djävulskonspirationsteorier bottna i? Det är dags att på allvar börja syna vad statsunderstödda verksamheter som kvinnojourerna sysslar med. I ett andra steg bör den enorma tankesmedja för feminismen som inrättats vid universiteten i namn av genusvetenskap avvecklas. Endast så kan den sjuka svulst i samhällskroppen som benämnes manshat avlägsnas. Först måste dock åkomman diagnosticeras. För det ändamålet krävs en eller flera Rydenfelt.
